Det unga Estland spelar [19]

Sommaren 2008 var vi i Hapsaalu i Estland för en veckas rekration. Det blev en minnesvärd vecka. Vi bodde en havltimmes promenad från stadskärnan och gjorde dagliga promenader dit.

Där fanns en övergiven järnvägsstation i vilken man en kväll kunde lyssna till klassisk musik för stråkensemble. Vi åhörde också en konsert i matalen till hotellet där vi bodde. En manlig pianist (och förmodligen lärare) ackompanjerade sju flickor i de tidiga tonåren tonåren, vilka var och en trakterade ett blåsinstrument och var för sig eller i ensemble exekverade sjutton nummer populärklasisk musik.

Lyssnarskaran var visserligen liten: vi var bara fyra personer. Men upplevelsen var stor. Det var det unga Estland som spelade och spelade väl.

Det finns två länder med vilka Sverige har -- eller i varje fall borde ha -- särskilt nära förbindelser. Det är Finland och Estland, bäggedera länder som under sekler var en en del av det svenska riket och som bäggedera med tiden blev utsatta för sådana prövningar att vi knappast kan göra oss en företällning om dem.

Hur Finland kom på fötter trots befrielsekriget (ett inbördeskrig mellan nationalister och kommunister) 1917-1918 och trots krigen mot Ryssland 1939-1940 och 1941-1944 -- och än en gång efter handelskrisen i samband med Sovjetväldets undergång -- är mirakel som saknar motstycke i västerländsk historia. Och hur Estland nu med seg målmedvetenhet slår vakt om sin allmänna ekonomiska utveckling och då i synnerhet om sin valuta, det utgör efterföljansvärda exempel för alla länder som försöker resa sig ur maktgodtycke och misär.

Det unga Estland spelade. Vilken underbar musik för var och en som inte är tondöv för allt som inte är svenskt! Och vilken osökt anledning att nämna vid namn en av samtidens mycket stora tonkonstnärer, nämligen den estländske kompositören Arvo Pärt!
__________