Centerpartikandidater i riksdagsvalet [26]

Ingen känner bättre kandidaterna till Riksdagen, till Landstingsfullmäktige och till Kommunfullmäktige i ett visst partidistrikt än de partimedlemmar som under ett antal år har stått öga mot öga mot dem, har iakttagit dem och har hört vad de haft att komma med. Jag kommer därför att presentera mitt eget kvalitetsurval vad gäller riksdagskandidaterna jämte viss betygsättning.

Efter en hel del tankemöda har jag fastnat för att betygsätta de kandidater om vilka jag har bildat mig en stadgad mening just i deras egenskap av riksdagskandidater enligt samma system som tillämpas i det allmänna skolväsendet, dock med ett undantag: jag avstår från underbetyg.

Det är inte realistiskt att tänka sig att Centerpartiet i Stockholms kommun kommer att erhålla mer än fyra mandat i riksdagen -- under förutsättning att de två toppkandidaterna återigen blir ministrar och måste ha ersättare. Därför har jag varit restriktiv med beryget MVG.

De viktigaste bedömningsgrunderna har varit som följer.

Karaktär och framtoning är viktiga komponenter i sammanhanget. I karaktären skall finnas ett idealistiskt ferment, och framtoningen skall vara sådan att vederbörande kandidat kan föra sig väl i de mest skilda kretsar. Viss livserfarenhet i form av någorlunda kvalificerad yrkesverksamhet är meriterande, och livserfarenhet i form av stor och gärna mångsidig yrkesverksamhet följaktligen mycket meriterande.

Avslutad högre utbildning är också en meritgrund som måste vägas in i den här samlade bedömningen. Den säger en del om kandidaten i fråga -- men långtifrån allt. En sådan utbildning hjälper föga om man inte besitter vad furst Bismarck -- tysk rikskansler 1871-1890 -- som den förste benämnde 'politiches Augenmass', politiskt ögonmått. Uttrycket i fråga talar för sig självt. Inte så få mycket meriterade akademiker har gjort en slät figur när de väl hamnat i Riksdagen.

Furst Bismarck var också den förste som gav en av bristvarorna i svenskt samhällsliv i allmänhet och i svensk politik i synnerhet ett namn. Han påtalade i något sammanhang bristen på 'Zivilcourage', civilkurage (till skillnad från det militära mod som alla i uniform skall besitta under strid) hos några för 'järnkanslern' misshagliga personer. Civilkurage på viss nivå borde i varje fall vara en meritgrund i snart sagt vilka sammanhang som helst. Kristdemokraterna har tagit upp temat i fråga men, förefaller det, därefter släppt det.

Men civilkurage är inte detsamma som 'han kunde icke vika, blott falla kunde han' (för att nu citera två versrader i Tegnérs hyllningdikt på hundraårsdagen av Carl XII:s död), i meningen oförmåga att sätta sig in i andras bevekelsegrunder. Det skulle innebära att man saknar fallenhet för vad som är nästan all i god mening resultatgivande politiks livsluft: kompromissviljan intill en viss gräns -- eller kanske snarare: kompromissförmågan, likaså intill en viss gräns. De centerpartister som våndades över Alliansregeringens principbeslut i kärnkraftsfrågan har på ett ganska hårdhänt sett stött på just den problematiken.

Här följer nu före nedanstående streck de kandidater som, i stadgeenlig ordning, valdes och rangordnades av distriktets nomineringsstämma den 31 januari. Efter strecket följer de kandidater som inte kandiderade till Riksdagen men ändå, i strid med partistadgarna, valdes och rangordnades av distriktsstyrelsen. (En kandidat har emellertid fallit bort, nämligen tekn. dr Ove Svidén, som på den urspungligen fastställda valsedeln intog plats nr 26.)

1 Maud Olofsson G
2 Andreas Carlgren G
3 Fredrick Federlay VG
4 Abir al-Sahlani VG
5 Elisabeth Tand-Ringqvist MVG
6 Johan Hedin VG
7 Maria Brogren G
8 Oscar Fredriksson --
9 Elisabet Falemo VG
10 Helen Törnqvist --
11 Jonas Naddebo --
12 Evy Kjellberg --
13 Fredrik Lindstål --
14 Jonas Pettersson --
15 Regiana Hortin VG
16 Tonny Carlsson --
17 Henrik Ajnestål --
18 Britt Synnerholm --
19 Fredrik Jörgensen VG
20 Katarina Flygare VG
21 Sven Thelin VG
22 Johannes Harlevi VG
23 Manasses Paulo da Silva --
24 Karin Simonsson G
25 Karl Englund (--)
26 Stina Bengtsson --
27 Fredrik Bojerud --
__________

28 Ragnhild Elfsö
29 Hannes Hervieu
30 Åsa Karlsson
31 Tobias Gillberg
32 Astrid Gustafsson
33 Sofia Jöngren
34 Per Ankersjö
__________

Valkretsar och väljare [25]

Stockholms kommun är landets näst största valdistrikt med sina runt 620,000 röstberättigade invånare. Endast Stockholms län är större. Stockholm är i sin tur indelat i sex valkretsar, vilkas invånarantal uppgår till mellan drygt 90,000 och drygt 110,000 valberättigade per valkrets.

I riksdagsvalet har Stockholm tilldelats 28 mandat. I Stockholms läns landsting (som består av 26 kommuner) står 149 mandat på spel, och i Stockholms kommunfullmäktige 101 mandat. Stockholmscentern har i dagsläget två riksdagsledamöter (Fredrick Federley och Solveig Ternström), två landstingsledamöter (Gustav Andersson och Regiana Hortin) och en kommunfullmäktig (Per Ankersjö). Två av de här namngivna förtroendevalda ställer inte upp till omval, nämligen Solveig Ternström och Regiana Hortin.

Stockholms kommun är som sagt indelad i sex valkretsar, vilkas geografiska omfattning framgår av kartbilden ovan. Valkretsarna är i tur och ordning:

1 Södermalm-Enskede
2 Bromma-Kungsholmen
3 Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan
4 Östra Söderort
5 Västra Söderort
6 Yttre Västerort (Västerort exklusive Bromma)

För många är begreppet 'Stockholm' liktydigt med 'staden innanför tullarna' -- det vill säga valkrets 1 minus Enskede, valkrets 2 minus Bromma och hela valkrets 3. Så var det också till in på 1900-talet.

Men kring sekelskiftet 1900 väckte två stadsfullmäktige i Stockhom en motion om att de kommuner som gränsade till huvudstaden skulle inkorporeras med densamma. Bakgrunden till initiativet var i korthet att Stockholm var en välskött stadskommun med god ekonomi, medan de kringliggande sju kommunerna jämte Sundbyberg var fattiga och -- alla detaljer å sido -- därför vållade vissa problem även för huvudstaden. De fattigaste kommunerna var Solna (pardoxalt nog) och Brännkyrka (nuvarande Söderort).

För att göra en lång historia kort inkorporerades 1913 Bromma och 1915 Brännkyrka med Stockholm. Långt senare, först 1949, tillkom även Spånga, varvid en del av östra Spånga avskildes till Sundbyberg. Stockholm hade successivt blivit 'Stor-Stockholm'.

Det nya Stockholm sträckte sig -- och sträcker sig ju fortfarande -- från Akalla i norr till Farsta strand i söder, från Hässelby strand i väster till Blockhusudden på Djurgården i öster. Det innebar både möjligheter och problem.

Stor-Stockholms stadsbyggnads- och kommunikationsentusiaster hade under efterkrigstiden sin skördetid. Den varade i ungefär tre decennioer och kulminerade i den del av miljonprogrammet för bostadsbyggande som föll på Stockholm. Det var ett program som inleddes i mitten av 1960-talet och hade nått sitt slut ett decennium senare. Det var då vissa problem framstod som just problem

En bärande tanke i utbyggnaden av det nya Stockholm var att alla invånarna i hela staden skulle ha samma möjligheter till ett gott liv med allt vad därtill hör -- ett liv som ditintills endast varit förunnat vissa men inte andra. Ändå blev och är den sociala segregationen enligt alla tänkbara parametrar fortfarande ett högst påtagligt faktum. Inom kommmunförvaltningen har man också mätt livskvaliteten i trettiosju olika tätortsområden i Storstockholm. Det visade sig då att den skiftade starkt från kvalitet A (utmärkt, huvudsakligen i Innerstaden) till kvalitet K (dålig, nästan helt i Yttre Västerort och delar av Söderort).

Det är både statistiskt och reellt sett bakgrunden till att röstningsfrekvensen vid allmänna val är lägst i Yttre Västerort och Östra Söderort. Dit bör därför alla politiker -- och inte minst alla centerpolitiker -- som aspirerar på förtroendeposter ställa kosan inte bara en, utan flera gånger. Det är också min avsikt att göra det.
__________

Kick-off en månad före Dagen V [24]

Så var återigen en stor dag inne: exakt en månad före den sista valdagen den 19 september samlades ett sparsamt urval av distriktsledning och fotfolk hos Stockhomscentern i högkvarteret på Stora Nygatan 4. De samlades för att fastlägga strategin för de dagar som återstår till valdagen den 19 september -- eller kanske snarare till de dagar från den 1 till den 19 september, under vilka envar som det vill kan rösta på de partier och eventuellt även personer som man anser har gjort sig förtjänta av det. Vad hände?

Man åt och drack och stämningen blev därför ganska hög. Centerpartiet hade haft vikande opinionsiffror under ganska många månader, men dem skulle nog Alliansens inte bara Gröna utan även Företagarvänliga röst ta igen. Distriktsordföranden Per Ankersjö -- i dagsläget partiets enda kommunfullmäktige i Stockholm, men med gruppledares namn, heder och och värdighet -- ventilerade återigen sin dröm om att kunna sätta titeln 'borgarråd' framför namnet (men nämnde ingenting om den fantasilön som även den rimligen bör ha hägrat).

Den som kan litet sociologi har inte sällan tillfälle till rätt givande studier i ämnet under partisammankomsterna i kafélokalen (bottenplanet) på Stora Nygatan. Vem är vad och i så fall när? Under dagens sammankomst höjde sig distriktsordföranden Ducklake (ovänner emellan DD) över mängden på den enda sätt han kan höja sig över mängden, nämligen genom att stå upp när andra sitter.

Vid patriciern Ducklakes fötter grupperade sig de klienter som står honom särskilt nära. En klient vid namn Jonas Naddebo satt förväntansfullt lyssnade med näsan i vädret, vilket är ett sympatiskt drag som återfinns hos mig själv. En annan klient benämnd Lukas prokuristen hade anpassat sin framtoning till begreppet 'egg-head', vilket antyder att skenet skall kompensera för torkan innanför skalet. Andra åter var i enlighet med signaler från det undermedvetna spridda över den inte särskilt stora kafélokalen: det finns oftast en ganska tydligt hackordning i alla organisationer. (Och ve den som placerar sig på fel pinne vid fel tidpunkt i kaféhönshuset eller i andra mera tillfälliga hönshus! Det kan leda till efterräkningar av mindre behagligt slag.)

Ja, vad kan man mera säga? Skam den som ger sig? Hoppet är det sista som lämnar en människa? Men varför har Stockholmscentern då i så hög grad försummat förorterna till förmån för innerstadsbyggnationsfantasier om vilkas dragningskraft på väljarkåren i stort man ingenting vet -- kanske inte ens efter valdagen?

Kvällen slutade alltså i ett antal frågetecken.
__________