Västerlandets välgörare nummer ett under 1900-talet blev Harry Truman, Förenta Staternas trettiotredje persident. Truman tillträdde sitt höga ämbete i maj 1945 och lämnade det i januari 1953. När hans senare ämbetsperiod nått sitt slut var det inte många som trodde att han skulle räknas som mer än en på sin höjd medelmåttig president. Men i en opinionsundersökning förra året hade han avancerat till nummer fem i betydelse.
Före sig hade Truman då endast, i tur och ordning, George Washington, Abraham Lincoln, Franklin Roosevelt och Theodore Roosevelt. Men om tio eller högst femton år kommer Truman att ha passerat de bägge Roosvelts och förmodligebn även Lincoln.
Historien har då meddelat sin alltigenom rättvisa bedömning av den handlingskraft och det goda omdöme som under samlingsnamnet Trumandoktrinen resulterade i bland annat tillkomsten av NATO och SEATO och CIA, vidare i tillkomsten av Marshallhjälpen till det krigshärjade Europa och luftbron 1948 till det av Sovjetunionen instängda Västberlin, samt slutligen -- men långtifrån uttömmande -- i Koreakriget (1950-1953) som förskonade Sydkorea från alla de lidanden som alltsedan dess varit ett med Nordkorea.
Och 1951 -- det kan gärna tilläggas -- avskedade Truman den dåvarande amerikanske överbefälhavaren i Korea och tillika nationalikonen general Douglas MacArthur, något som hade varit absolut otänkbart ända fram tills det inträffade. MacArthur hade nämligen inte fullt ut respekterat presidentens ställning som Commander in Chief för samtaliga amerikanska stridskrafter. Det räckte -- i varje fall för Truman -- och vållade en veritabel folkstorm.
I varje någorlund utförlig uppslagsbok förknippas namnet Harry Truman med begreppet 'honesty'. Eftersom Truman var en alltigenom hederlig person gick han inte omkring och babblade om sitt raka uppsåt i termer som 'I want to make it crystal clear' eller liknande. Men han hade en liten skylt på sitt skrivbord i Ovala rummet, som var vänd mot den eller dem som satt mitt emot honom. Där stod att läsa: 'The buck stops here.' Så var det ju också.
Det finns möjligen anledning att litet senare återkomma till Harry Truman. Här avslutningsvis endast en av hans nycklar till politiskt Ledarskap med stort L. Truman insåg till fullo att det inte finns någon bättre läromästare än Historien med stort H för den politiker som har ambitioner utöver att besitta makt för maktens egen skull och därjämte inte sällan även är inställd på att tillfredsställa krass penninghunger.
Tre journalister skulle få en intervju med presidenten. De infann sig i Blair House, eftersom Vita Huset då var föremål för en lika omfattande som tidsödande renovering. Journalisterna blev insläppta i presidentens ämbetsrum. Truman slog ihop den bok han höll på att läsa och välkomnade sina gäster.
Efter några inledande frågor och svar tog en av journalisterna mod till sig och frågade vad det var för en bok presidenten hade slagit ihop när de tre journalisterna infann sig. Truman svarde att det var en utgåva av Plutarchos (som var en grekisk författare, filosof och politiker, vilken levde åren 50-120 efter Kristus och vars sentida rykte helt vilar på de biografier över framstående greker och romare som han författade).
Truman fick följande följdfråga: 'But why, Mr. President?'
Presidenten svarade lika lakoniskt som uttömmande:
'Because I want to know what at this very moment is going on here in Washington.' 'Därför att jag vill veta vad som just nu är på gång här i Washington.'
Med andra ord: Nihil sub sole novem. Intet nytt under solen.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar