För någon dag sedan sammanstrålade en partiledare och ett språkrör för att diskutera den svenska skolan förr, nu och i framtiden. Det skedde i TV2-programmet Agenda. Läsaren har redan gissat att det här rörde sig om folkpartiledaren Jan Björklund och MP-språkröret Maria Wetterstrand. Och de var - naturligt nog litet mer än hundra dagar före valet - inte överens om någonting i det svåra ämnet.
Det kanske är rätt naturligt. Men det som saknas i den svenska skoldebatten är framför allt internationella jämförelser -- inte bara av kunskaper, utan även av kostnader. Korrelationen mellan höga kostander och goda skolresultat är ju rätt naturlig. Men korrelationen mellan höga kostnader och mediokra resultat är inte lika naturlig.
I själva verket har vi avancerat från en av världens kostnadseffektivaste allmänna skolor med rötter i 1686 års kyrkolag, i 1842 års folkskolereform -- visserligen helt genomförd först under 1870-talet -- och i 1904 och 1927 års läroverksreformer till det grymma skämt som dagens allmänna skola utgör. En utomrodentligt väl fungerande skola gick helt i graven mot slutet av 1960-talet. Det skedde till ackompanjemang av uttryck som 'den demokratiska skolan' och av generöst finasierad bluff-forskning.
Katastrofen inleddes med 1946 års skolkommission som år för år arbetade sig fram till de bombmattor av outbildningsreformer som hade slutfört sin förödelse vid tid som redan nämnts. Dags med andra ord för hjältarnas återtåg -- ett uttryck med vilket menas det mod som krävs för att retirera från någonting som inte var bra, men där det finns många vested interests.
Det första man bör göra är att förändra stadieindelningen från tre år till fyra år. Så var det förr, och det fungerade bra. Det andra man bör göra är att förstatliga hela det kommunala konkursbo som det allmänna skolväsendet i dag utgör. Det tredje man bör göra är att drastiskt reducera alla linjeval eller -- som det heter med dagens språkval -- allt programutbud.
Vilka förutom jag själv vågar ställa sig i ledet av nya skoreformatorer, för vilka barnens och ungdomarnas möjligheter till goda baskunskaper och hyggliga specialkunskaper inte bara är en fråga om politik, utan även om humanitet?
_________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar