Jag tar mitt uppdrag som kyrkofullmäktig i S:t Görans församling på stort allvar. Jag har tagit för vana att övervara söndagsgudstjänsterna minst en gång i månaden, men helst åtminstone två gånger. Ledamöterna av Kyrkorådet och övriga kyrkofullmäktige tar i stort sett litet lättare på den saken. Men det är ju deras ensak. Eller är det verkligen det? Sedan finns det ett antal kyrkvärdar -- samtliga litet äldre kvinnor -- inklusive den oförbrännerliga Margareta Schwartz (M, tidigare ordförande i Kyrkorådet och borgarråd) och vice ordföranden i Kungsholmens Stadsdelsnämnd Catarina Agrell (S), vilka med vid marginal överträffar min egen närvarofekvens.
Men att vara en av Sveriges 36,000 kyrkofullmäktige räcker -- som framgått -- inte som incitatament till att gå i kyrkan på söndagen eller närvara vid andra kyrkliga evenemang. Man måste också få ut någonting av gudstjänsten, trots den ångestskapande altarmålningen av Einar Forseth. Det får jag inte alltid -- men stundom på ett något oväntat sätt. Jag brukar för övrigt säga till dem som ids lyssna, att betyget på en givande gudstjänst är att man lämnar kyrkan litet lättare till sinnes än nar man anträdde vandringen till den.
Dagens bibeltexter uppehöll sig vid kallelsen till Gud. Den gammaltestamentliga texten var hämtad från Femte Mosebok, och dess budskap var att Gud hade utsett Israel till sitt egendomsfolk, men inte därför att det var stort, utan därför att det var litet. Sålunda ett slags paradox. Det ger mig anledning att inskärpa att man skall läsa bibeltexter -- och i synnerhet gammaltestamentliga texter -- med viss kritisk eftertanke. Betrakta därför Bibeln som ett stort antal approximationer, vilkas giltighet eo ipso inte alltid är absolut. Det innebär en liberal bibelsyn i traditionen efter den store tysk-protestantiske teologien professor Adolf von Harnack (adlad under sin livstid, 1851-1930).
Episteltexten var hämtad ur första Koririntierbrevet och fullföljer på sätt och vis det som sägs i den gammaltestamentliga texten. Ett citat av den inledande meningen i texten säger egentligen allt: 'Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma'. Och så vidare.
Evangelietexten var hämtad från Lukas evangelium. Jesus befinner sig i Jeriko, och det är ont om plats för dem som vill se honom. En tullförpaktare -- franchaisetagare av tullavgifter med hyggligt tilltagen bonus -- vid namn Sakaios är småvuxen och klättar därför upp i ett träd för att kunna se vad som händer. Jesus observerar Sakaios och bjuder sig hem till honom.
'Se, han har tagit in hos en syndare', utbrister ett antal närvarande moralister. Men det underbara inträffar att Sakaios hux flux drabbas av ånger över sin oförtjänt lukrativa verksamhet: 'Hälften av vad jag äger, Herre, skall jag ge åt de fattiga'. Även andra skulle få sitt. Jesus kommenterar: 'I dag har räddningen nått detta hus. -- Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.'
__________
Det var hämtat ur Lukas 19:1-10. Allt klaffade inte helt tillfredställande under gudstjänsten. Det uppstod vad man kallar döda punkter. Jag fick därför för mig att söka mig till ett annat ställe i Lukas' evangelium, nämligen kapitel 23 och verserna 39-43. Jag hade tänkt: Förr eller senare kallad av Gud eller Jesus: Bra. Men när livets väg har nått sitt slut och man står framför evighetens port: Vad krävs egentligen för att den skall öppnas för mig, för dig och för andra?
Nu Lukas: Jesus och de bägge ogärningmännen (brottslingarna) har med Jesus i mitten spikats fast på de tre korsen. Jag citerar fortsättningsvis ovannämnda verser:
Och en av de ogärningsmän som var upphängda där [på Golgata] smädade honom [Jesus] och sade: 'Du är ju Messias. Hjälp då dig själv och oss.' Då tillrättavisade honom den andre ogärningsmannen och sade: 'Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lider vad våra gärningar är värda. Men denne man har intet ont gjort.'
Och han sade till Jesus: 'Herre, tänk på mig när du kommer i ditt rike.' Jesus svarade honom: 'Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.'
Et dicebat ad Iesum: 'Domine, memento mei cum veneris in regnum tuum.' Et dixit ille Iesus: 'Amen dico tibi: Hodie mecum eris in paradiso.'
__________
'Jag fattig syndig människa som, i synd född, i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har brutit mot dig, bekänner av allt mitt hjärta inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag icke har älskat dig över allting och icke min nästa såsom mig själv. Emot dig och dina bud har jag syndat med tankar, ord och gärningar, och jag vet mig fördenskull vara värd att förkastas från ditt ansikte, om du så skulle döma mig som mina synder har förtjänat.'
Så lyder första stycket i den gamla Syndabekännelsen. Är det då så illa? I så fall återstår dock bönen om den nåd som det innebär, att man sedan mörkret har fallit över land och hav på härlighetens morgon får färdas till och in i evigheten.
Det finns många sådana böner. Men ingen av dem har nått samma status som Thomas av Celanos katolska dödsmässa från 1200-talet. Den heter efter inledningsorden 'Dies irae, dies illa', eller på svenska ' Vredens dag [är] denna dag'. Här nedan följer avslutningsvis ett par strofer ur Dödsmässan jämte virtuos översättning till svenska av Samuel Cavallin, Johan Bergman och Natanael Beskow. Det skall tilläggas att lainets 'latro' i Bibeln översatts med ogärningsman men här med rövare, samt att Maria [Magdalena] i den svenska översättningen benämns 'synderskan'.
Ingemisco tamquam reus,
culpa rubet vultus meus:
Supplicante parce, Deus.
Skuldförtyngd jag fallet neder,
rodnad på min kind sig breder:
Fräls den ångrande som beder.
Qui Mariam absolvisti
et latronem exudisti,
mihi quoque spem dedisti.
När du synderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig ock bådar
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar