Stockholms kommun är landets näst största valdistrikt med sina runt 620,000 röstberättigade invånare. Endast Stockholms län är större. Stockholm är i sin tur indelat i sex valkretsar, vilkas invånarantal uppgår till mellan drygt 90,000 och drygt 110,000 valberättigade per valkrets.
I riksdagsvalet har Stockholm tilldelats 28 mandat. I Stockholms läns landsting (som består av 26 kommuner) står 149 mandat på spel, och i Stockholms kommunfullmäktige 101 mandat. Stockholmscentern har i dagsläget två riksdagsledamöter (Fredrick Federley och Solveig Ternström), två landstingsledamöter (Gustav Andersson och Regiana Hortin) och en kommunfullmäktig (Per Ankersjö). Två av de här namngivna förtroendevalda ställer inte upp till omval, nämligen Solveig Ternström och Regiana Hortin.
Stockholms kommun är som sagt indelad i sex valkretsar, vilkas geografiska omfattning framgår av kartbilden ovan. Valkretsarna är i tur och ordning:
1 Södermalm-Enskede
2 Bromma-Kungsholmen
3 Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan
4 Östra Söderort
5 Västra Söderort
6 Yttre Västerort (Västerort exklusive Bromma)
För många är begreppet 'Stockholm' liktydigt med 'staden innanför tullarna' -- det vill säga valkrets 1 minus Enskede, valkrets 2 minus Bromma och hela valkrets 3. Så var det också till in på 1900-talet.
Men kring sekelskiftet 1900 väckte två stadsfullmäktige i Stockhom en motion om att de kommuner som gränsade till huvudstaden skulle inkorporeras med densamma. Bakgrunden till initiativet var i korthet att Stockholm var en välskött stadskommun med god ekonomi, medan de kringliggande sju kommunerna jämte Sundbyberg var fattiga och -- alla detaljer å sido -- därför vållade vissa problem även för huvudstaden. De fattigaste kommunerna var Solna (pardoxalt nog) och Brännkyrka (nuvarande Söderort).
För att göra en lång historia kort inkorporerades 1913 Bromma och 1915 Brännkyrka med Stockholm. Långt senare, först 1949, tillkom även Spånga, varvid en del av östra Spånga avskildes till Sundbyberg. Stockholm hade successivt blivit 'Stor-Stockholm'.
Det nya Stockholm sträckte sig -- och sträcker sig ju fortfarande -- från Akalla i norr till Farsta strand i söder, från Hässelby strand i väster till Blockhusudden på Djurgården i öster. Det innebar både möjligheter och problem.
Stor-Stockholms stadsbyggnads- och kommunikationsentusiaster hade under efterkrigstiden sin skördetid. Den varade i ungefär tre decennioer och kulminerade i den del av miljonprogrammet för bostadsbyggande som föll på Stockholm. Det var ett program som inleddes i mitten av 1960-talet och hade nått sitt slut ett decennium senare. Det var då vissa problem framstod som just problem
En bärande tanke i utbyggnaden av det nya Stockholm var att alla invånarna i hela staden skulle ha samma möjligheter till ett gott liv med allt vad därtill hör -- ett liv som ditintills endast varit förunnat vissa men inte andra. Ändå blev och är den sociala segregationen enligt alla tänkbara parametrar fortfarande ett högst påtagligt faktum. Inom kommmunförvaltningen har man också mätt livskvaliteten i trettiosju olika tätortsområden i Storstockholm. Det visade sig då att den skiftade starkt från kvalitet A (utmärkt, huvudsakligen i Innerstaden) till kvalitet K (dålig, nästan helt i Yttre Västerort och delar av Söderort).
Det är både statistiskt och reellt sett bakgrunden till att röstningsfrekvensen vid allmänna val är lägst i Yttre Västerort och Östra Söderort. Dit bör därför alla politiker -- och inte minst alla centerpolitiker -- som aspirerar på förtroendeposter ställa kosan inte bara en, utan flera gånger. Det är också min avsikt att göra det.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar