Så var återigen en stor dag inne: exakt en månad före den sista valdagen den 19 september samlades ett sparsamt urval av distriktsledning och fotfolk hos Stockhomscentern i högkvarteret på Stora Nygatan 4. De samlades för att fastlägga strategin för de dagar som återstår till valdagen den 19 september -- eller kanske snarare till de dagar från den 1 till den 19 september, under vilka envar som det vill kan rösta på de partier och eventuellt även personer som man anser har gjort sig förtjänta av det. Vad hände?
Man åt och drack och stämningen blev därför ganska hög. Centerpartiet hade haft vikande opinionsiffror under ganska många månader, men dem skulle nog Alliansens inte bara Gröna utan även Företagarvänliga röst ta igen. Distriktsordföranden Per Ankersjö -- i dagsläget partiets enda kommunfullmäktige i Stockholm, men med gruppledares namn, heder och och värdighet -- ventilerade återigen sin dröm om att kunna sätta titeln 'borgarråd' framför namnet (men nämnde ingenting om den fantasilön som även den rimligen bör ha hägrat).
Den som kan litet sociologi har inte sällan tillfälle till rätt givande studier i ämnet under partisammankomsterna i kafélokalen (bottenplanet) på Stora Nygatan. Vem är vad och i så fall när? Under dagens sammankomst höjde sig distriktsordföranden Ducklake (ovänner emellan DD) över mängden på den enda sätt han kan höja sig över mängden, nämligen genom att stå upp när andra sitter.
Vid patriciern Ducklakes fötter grupperade sig de klienter som står honom särskilt nära. En klient vid namn Jonas Naddebo satt förväntansfullt lyssnade med näsan i vädret, vilket är ett sympatiskt drag som återfinns hos mig själv. En annan klient benämnd Lukas prokuristen hade anpassat sin framtoning till begreppet 'egg-head', vilket antyder att skenet skall kompensera för torkan innanför skalet. Andra åter var i enlighet med signaler från det undermedvetna spridda över den inte särskilt stora kafélokalen: det finns oftast en ganska tydligt hackordning i alla organisationer. (Och ve den som placerar sig på fel pinne vid fel tidpunkt i kaféhönshuset eller i andra mera tillfälliga hönshus! Det kan leda till efterräkningar av mindre behagligt slag.)
Ja, vad kan man mera säga? Skam den som ger sig? Hoppet är det sista som lämnar en människa? Men varför har Stockholmscentern då i så hög grad försummat förorterna till förmån för innerstadsbyggnationsfantasier om vilkas dragningskraft på väljarkåren i stort man ingenting vet -- kanske inte ens efter valdagen?
Kvällen slutade alltså i ett antal frågetecken.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar