På valdagen den 19 september [28]

Så var den då inne: valdagen den 19 september 2010. Jag hade ställt mig till förfogande som valsedelutdelare men inte fått någon exakt respons på denna min framstöt. När jag vid tiotiden infann mig för för att rösta visade det sig emellertid att den partikamrat som stått på pass sedan klockan åtta inte hade fått någon avlösare.

Jag hade förutseende som alltid -- nej, jag skämtar litet, men i alla fall -- tagit med mig min centerbanderoll från kyrkovalet förra året och kunde därför omedelbart ställa mig till förfogande. Jag var på plats fram till klockan ett. Då blev jag avlöst av Catrin Mattsson, andrakandidaten på Centerpartiets samtliga sex valsedlar i landstingsvalet. Från klockan tre till klockan sju avlöste jag så Catrin och återvände hem många erfarenheter rikare.

Det är nämligen så att majoriteten av valsedelsutdelarna är trevligt och konversabelt folk. Kristdemokraterna representerades på förmidddagen av en medarbetare på hela nittiotre år. Han upplyste mig om att nyckeln till att vara vid god hälsa trots hög ålder är att avstå från att äta varm mat.

Nestorn i S:t Görans kår av Kyrkofullmäktige, socialdemokraten Seve Boudrie, infann sig med sin rollator och satt av ett pass för sitt parti. Heder åt sådan partilojalitet! För övrigt hade Boudrie och jag -- som alltid när vi träffas -- ett trevligt samtal om än det ena, än det andra.

Två yngre valutdelare, en manlig folkpartist litet över trettio (tror jag) och en rödhårig och fräknig och något fylllig socialdemokratisk kvinna litet under trettio (tror jag) visade sig vara idésprutor av inte helt vanligt slag. De samtalade livligt med oss andra, och jag var på vippen att försöka omvända de bägge till den rätta politiska läran. Vidare avlöste ett mycket kultiverat moderatpar, man och hustru, varandra under alla de tolv timmar som vallokalen var öppen.

Mannen i fråga finns med på fotot ovan, som kanske kräver en viss förklaring. Så mycket enklare svensk politik skulle vara om det fanns bara tre partier att räkna med: ett stort högerparti, ett mindre centerparti och ett stort vänsterparti. Det var tanken bakom det av mig arrangerade fotot med mig själv i mitten.

Regeringsbildningarna skulle bli så mycket enklare: om högerpartiet fick fler röster än vänsterpartiet men ändå inte majoritet, så skulle centerpartiet kunna sälla sig till vinnaren och därigenom garantera ett majoritetsstyre - och vice versa. Det skulle följaktligen innebära att Centerpartiet ständigt befann sig i regringsställning, visserligen mest som komplement till det ena eller andra vinnarpartiet -- men ändå.

Så såg för övrigt under flera decennier det politiska landskapet ut i dåvarande Västtyskland -- om man byter ut partinamnet Fridemokraterna mot partinamnet Centerpartiet. (Den fridemokratiska partiledaren Hans-Dietrich Gencher var inrikesminister 1969-1974 och utrikesminister 1974-1992).

I övrigt löpte tankarna mest till Regiana Hortins och min i stor utsträckning gemensamt förda personvalskampanj (trots att vi är konkurrenter till varandra i riksdagsvalet). Vi hade gjort punktvisa nedslag i innerstad och förorter, mest på Kungsholmen och på Södermalm, i Mälarhöjden och i Bandhagen-Högdalen, i Norra Ängby och i Tensta och Rinkeby. Vi hade samtalat med många väljare, och sådant har ju alltid sitt värde helt oavsett vilket parti samtalspartnern eller samtalspartnerna i slutändan väljer.

Nu gäller det fortsättningsvis att försöka reformera Stockholmsdistriktet av Centerpartiet i största allmänhet. Man bör givetvis ta det försiktigt med sådant alldeles före ett val. Men därefter är fältet fritt för att framföra och försöka gendriva organisatoriska och andra förändringar av vitalt intresse för partidistriktet. Det behövs. Om även ledande företrädare för detsama kommer att inse det står emellertid hitintills att läsa endast i stjärnorn.
__________

Valkretsar och väljare [25]

Stockholms kommun är landets näst största valdistrikt med sina runt 620,000 röstberättigade invånare. Endast Stockholms län är större. Stockholm är i sin tur indelat i sex valkretsar, vilkas invånarantal uppgår till mellan drygt 90,000 och drygt 110,000 valberättigade per valkrets.

I riksdagsvalet har Stockholm tilldelats 28 mandat. I Stockholms läns landsting (som består av 26 kommuner) står 149 mandat på spel, och i Stockholms kommunfullmäktige 101 mandat. Stockholmscentern har i dagsläget två riksdagsledamöter (Fredrick Federley och Solveig Ternström), två landstingsledamöter (Gustav Andersson och Regiana Hortin) och en kommunfullmäktig (Per Ankersjö). Två av de här namngivna förtroendevalda ställer inte upp till omval, nämligen Solveig Ternström och Regiana Hortin.

Stockholms kommun är som sagt indelad i sex valkretsar, vilkas geografiska omfattning framgår av kartbilden ovan. Valkretsarna är i tur och ordning:

1 Södermalm-Enskede
2 Bromma-Kungsholmen
3 Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan
4 Östra Söderort
5 Västra Söderort
6 Yttre Västerort (Västerort exklusive Bromma)

För många är begreppet 'Stockholm' liktydigt med 'staden innanför tullarna' -- det vill säga valkrets 1 minus Enskede, valkrets 2 minus Bromma och hela valkrets 3. Så var det också till in på 1900-talet.

Men kring sekelskiftet 1900 väckte två stadsfullmäktige i Stockhom en motion om att de kommuner som gränsade till huvudstaden skulle inkorporeras med densamma. Bakgrunden till initiativet var i korthet att Stockholm var en välskött stadskommun med god ekonomi, medan de kringliggande sju kommunerna jämte Sundbyberg var fattiga och -- alla detaljer å sido -- därför vållade vissa problem även för huvudstaden. De fattigaste kommunerna var Solna (pardoxalt nog) och Brännkyrka (nuvarande Söderort).

För att göra en lång historia kort inkorporerades 1913 Bromma och 1915 Brännkyrka med Stockholm. Långt senare, först 1949, tillkom även Spånga, varvid en del av östra Spånga avskildes till Sundbyberg. Stockholm hade successivt blivit 'Stor-Stockholm'.

Det nya Stockholm sträckte sig -- och sträcker sig ju fortfarande -- från Akalla i norr till Farsta strand i söder, från Hässelby strand i väster till Blockhusudden på Djurgården i öster. Det innebar både möjligheter och problem.

Stor-Stockholms stadsbyggnads- och kommunikationsentusiaster hade under efterkrigstiden sin skördetid. Den varade i ungefär tre decennioer och kulminerade i den del av miljonprogrammet för bostadsbyggande som föll på Stockholm. Det var ett program som inleddes i mitten av 1960-talet och hade nått sitt slut ett decennium senare. Det var då vissa problem framstod som just problem

En bärande tanke i utbyggnaden av det nya Stockholm var att alla invånarna i hela staden skulle ha samma möjligheter till ett gott liv med allt vad därtill hör -- ett liv som ditintills endast varit förunnat vissa men inte andra. Ändå blev och är den sociala segregationen enligt alla tänkbara parametrar fortfarande ett högst påtagligt faktum. Inom kommmunförvaltningen har man också mätt livskvaliteten i trettiosju olika tätortsområden i Storstockholm. Det visade sig då att den skiftade starkt från kvalitet A (utmärkt, huvudsakligen i Innerstaden) till kvalitet K (dålig, nästan helt i Yttre Västerort och delar av Söderort).

Det är både statistiskt och reellt sett bakgrunden till att röstningsfrekvensen vid allmänna val är lägst i Yttre Västerort och Östra Söderort. Dit bör därför alla politiker -- och inte minst alla centerpolitiker -- som aspirerar på förtroendeposter ställa kosan inte bara en, utan flera gånger. Det är också min avsikt att göra det.
__________

RAK-trio (C) fram till kunglig bröllopsdag [23]

Alla vet att kronprinsessan Victoria i dag har förmälts med numera prins Daniel. Det blev en vacker högtid, och man får innerligen hoppas att de bägge efter så många års väntan skall förunnas ett harmoniskt och barnrikt äktenskap. Det är för övrigt i oktober i år jämnt 200 år sedan som urfadern Jean-Baptiste Berndotte -- sedermera Carl XIV Johan -- första gågen satte sin fot på svensk mark!

Det var det ena bröllopet. Det andra bröllopet inträffade samtidigt, men var snarast av politisk natur. Jag har inte nämnt min brud vid namn än så länge, men nu -- exakt tre månader före riksdagsvalet den 19 september -- är det dags att både nämna henne vid namn och ägna några ord åt hur det kom sig att vi träffades och fortsatte att träffas.

Hennes namn är Regiana Hortin. Hon är 39 år gammal och invandrare från Brasilien. Hon är till utbildning och yrke undersköterska, men precis som jag själv dessutom fritidspolitiker (C). Hon blev i valet 2006 -- efter en formidabel valkampanj där hon erövrade flera kryssröster än någon annan partikamrat -- ledamot av Stockholms läns landsting och är det alltså fortfarande fram till september.

I Stockholmscenterns nomineringsprocess inför de tre valen i september i år var ödet ändå inte särskilt gunstigt mot Regiana. I medlemsomröstningen fick hon visserligen en god placering i landstingsvalet och hyggliga placeringar i riksdags- och kommunvalen. Men det tyckte inte de som makten haver inom Stockholmscentern (i det här fallet under täcknamnet nomineringskommitté) om.

Regiana uteslöts som enda kandidat från kommunvalet och fick en så dålig placering i nomineringskommitténs förslag till landstinglista att hon i praktiken skulle bli helt chanslös. Man hade emellertid inte tänkt på att desarmera henne helt och hållet till förmån för de blindpipor, lakejer och tillbedjare som skulle belönas: Regiana fick nämligen stå kvar på riksdagslistan. (Själv flyttades jag ned sju placeringar på densamma, vilket jag under förevarande omständigheter mest tog som en hedersbevisning).

Nomineringsstämman den 31 januari följde i allt nomineringskommitténs förslag. Jag talade i Regianas sak, men kunde därefter, liksom författaren Olle Hedberg på sin tid (i romanen 'Bekänna färg' från 1947), konstatera att det inte är tyranners fel att människor är fega. Vi står nu som nummer 15 (Regiana) och nummer 25 (jag själv) på Stockholmscenterns riksdagslista. Den som här associerar till begreppet mobbning associerar helt rätt. Men jag har redan fått en varning från distriktsstyrelsen för att ha svurit i kyrkan och skall därför inte -- inte just nu i varje fall -- gå in på detaljer. Mobbningsoffret har redan nämnts vid namn. Men mobbarna och medlöparna får i varje fall tills vidare förbli anonyma.

I det känsliga valet mellan Fredrick Federlay -- nummer ett i medlemsomröstningen -- och Andreas Carlgren -- nummer två i samma omröstning -- om andra platsen på riksdagslistan efter Maud Olofsson (som inte kandidierade men ändå av någon diffus anledning fick toppa listan) må här dock nämnas att nomineringskommittén hävdade att en summa som översteg en annan summa med tio röstpoäng i medlemsomröstningen (Federley mot Carlgren) i själva verket var att betrakta som en mindre summa.

Jag tog då själv till orda och hävdade att en sådan slutsats måste betraktas som ytterligt hypotetisk. Men näste man i debatten, Södermalmscenterns uppblåste gaphals Fredric Ericsson, leddde genom en sinnrik tillämpning av Gauss' minsta kvadratmetod i kombination med ett specialfall inom teorin för stokastiska processer i bevis, att nomineringskommittén i själva verket hade rätt: + 10 blir under vissa axiomatiska förutsättningar kvadratroten ur - 1.

Det blev omröstning i saken. De matematiskt skolade två tredjedelarna av stämmodeltagarna röstade givetvis för nomineringskommitténs hypotes och Ericsson sinnrika bevis, medan den ej matematiskt skolade tredjedelen i sin ignorans röstade tvärtom. Arma dårar. Grattis Andreas!

Jag och många med mig avskyr kvinnomisshandel, och jag för min del särskilt då -- som i förevarande fall -- grov kvinnomisshandel. Och att det här dessutom gällde en ambitiös och duktig invandrare gjorde sannerligen inte saken bättre. Jag är dock av vad man förr i världen benämnde bättre familj. Vid första bästa tillfälle -- som råkade vara en Allianssammankomst i mitten av januari om den framtida landstingspolitiken -- spanade jag därför in Regiana det första jag gjorde och satte mig ned bredvid henne. Vi hade inte bytt ett enda ord med varandra dessförinnan. Men nu gjorde vi det. Vi bytte många ord.

Regiana var förtvivlad -- för att inte säga förkrossad -- över den misshandel för vilken hon hade blivit utsatt av distriktseliten. Jag talade tröstens ord (om jag får uttrycka mig så), och det blev början till ett ganska intensivt umgänge i politiska termer, ibland på tu man hand men inte sällan i sällskap med andra. Och tro mig: Det var viss nivå på de många samtal vi förde. Vi hade mycket att lära varandra.

Så småningom mognade beslutet hos oss att driva en gemensam personvalskampanj med sikte på Riksdagen. Vi har -- i varje fall ytligt och mänskligt sett -- oddsen emot oss. Men vi säger till varandra som baron de Coubertain sade inför de första olympiska spelen i modern tid (i Athen 1896): 'Det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl.' Man kan också uttrycka det så här: det har alltid sitt värde att stå till förfogande om man besitter viss kompetens och det allmänna politiska intresset samtidfigt når nya bottennivåer -- och därmed även kvaliteteten på de folkvalda i inte så få politiska församlingar.

Vi etablerade slutgiltigt vår union genom att just den 19 juni marschera i centrala Stockholm med våra centerbanderoller över bröstet. Och några partivänner från Riksdag och Riksdagsförvaltning som stod på Riksbron när vi passerade över densamma applåderade oss för vårt tilltag! Det värmde.
__________

Tre bröder från Nigeria [09]

Den frågan återfinns i ett av evangelierna och är naturligtvis som så mycket i Jesu förkunnelse retoriskt menad. Det är underförstått att jag skall taga vara på min broder, på mina bröder, på mina systrar, på deras barn varhelt de än befinner sig här på jorden -- så långt det nu står i min förmåga att lämna dem den hjälp de så väl behöver.

Den nämnda frågan inställde sig med full kraft under förmiddagsgudstjänsten i Frälsningsarméns sjätte kår i Stockholm. (Kårlokalen ligger på S:t Göransgatan nära Kronobergsparken). Där var det som vanligt flera personer på plattformen än nedanför den. Predikotexten gällde den egendomliga tilldragelse då det blåser upp till storm på Gennesarets sjö och Jesus läxar upp Petrus för dennes vacklande tro samt går på vattnet. Det är en svår predikotext, helt i paritet med parabeln om de fåvitska jungfrurna, de fem jungfrur av allt som allt tio jungfrur vilka infann sig till ett bröllop utan att tänka på att de borde ha tagit med sig reservolja till sina lampor.

Men stor sak i det! Vi hade den här gången tre gäster från Nigeria, mycket mörka och ganska långa (som nigerianska män ofta är). De var på studiebesök i vårt land och hade alla anknytning till Frälsningarméns verksamhet i hemlandet. En av av gästerna sjöng till en annan gästs ackompanjemang en andlig sång på hemspråket. (Nästan alla nigerianer har ett stamspråk till modersmål, medan engelskan är andraspråk men ändå av naturliga skäl officiellt språk.) Den tredje gästen vittnade om Arméns verksamhet i Nigeria, som är förlagd till den södra, övervägande kristna delen av landet.

Den här gången åtföljdes gudstjänsten av lunch i en sal innanför den ganska lilla kårlokalen. Vi fick köttfärsgryta (med potatis till dem som så önskade) samt kaffe och en underbart god tårta med vaniljsås. Vi satt vid runda småbord med plats för fem. Jag själv, kaptenen i FA Gunnar Andersson och våra tre nigerianska bröder satt vid samma bord. Vi diskuterade naturligtvis vad som hade hänt och skulle kunna hända i detta Afrikas folkrikaste land. (Se i övrigt en karta över Västafrika.) De tre nyförvävade bröderna var helt överens i en sak: makteliten på alla nivåer i hemlandet var gennomkorrumpt, och det folk i gemen längtade efter var just motsatsen.

Jag har hört exakt detsamma genom andra internationella kontakter, och främst då av personer som har familj i eller bor i Rumänien och Ukraina. Det finns en rätt etablerad 'elitteori', som förmedlar det mönster enligt vilket inte endast en maktelit -- från gangstersyndikat till 'demokratiskt' vald regering -- blir just en maktelit, utan även hur den biter sig fast vid makten. (Viktiga namn i elitforskningens äldre historia är de bägge italienska samhällsvetenskapsmännen Gaetano Mosci och Vilfredo Pareto och deras tyska kollega Max Weber.)

Nigeria är rikt på naturtillgångar av olika slag, och landet är den fjärde största exportören av olja bland OPEC-länderna. Men de överskott som fördelas från de rikas bord till de fattigas kyffen är varken många eller stora. Här nedan några nyckeltal med sifferuppgifterna för Sverige först och de för Nigeria därefter:
__________

Ytvidd i kvadratkilometer: 450,000/924,000

Invånarantal i miljoner: 9,100,00/139,000,000

Beräknat invånarantal i miljoner 2015: 9,300,000/161,000,000

Befolkningstillväxt per år i procent: 0.2/2.4

Beräknad livslängd i antal år: 80/47

Barnadödlighet per 1,000 barn: 2.8/98.8

Läskunnighet i procent: 99/68

Infödd befolkning i procent: 91/..

Sysselsatta inom jordbruket i procent: 2/36

Sysselsatta inom industrin i procent: 29/31

Sysselsatta inom tjänstesektorn: 69/33

BNP per invånare i USD: 35,770/390
__________

Huvudkälla: Geographica Pocket Welttatlas & Länderlexikon. Köneman u. å.

Anmärkning: Här och fortsättningsvis anges decimaler och tusental respektive miljontal enligt internationell standard, som är läsvänligare än den svenska standard som infördes av SCB i början av 1910-talet. Man säger alltså två hela (point) fyra procent och inte två komma fyra procent. Symbolen .. innebär att tillgänglig uppgift är för osäker för att vara meningsfull och därför utelämnas.
_________

Samtalet flöt på i god fart och måste betraktas som ytterst värdefullt för den som vill uppleva övertoner hos de fakta handböcker och media i övrigt förmedlar. Våra tre afrikanska bröder reste sig så upp och förenade sig med en annan grupp.

Fru kapten Ylva Andersson satte sig ned bredvid sin man, och så vidtog ett annat samtal, nämligen om den misssbrukarvård Frälsningsarmén bedriver på Kurön på Adelsö i Mälaren och till vilken de bägge frälsningsofficerarna är knutna. (Namnet Kurön är äldre än behandlingshemmetoch alltså en kuriositet för sig.)

Även det samtalet flöt på i god fart. Men jag ville veta mer om alla dem som hamnar i beroende av alkohol och droger och som inte sällan missbrukar bäggedera. Man tar numera till det som är tillgängligast för stunden. Den lilla aktionsgrupp och tankesmedja inom Stockholmscentern i vilken jag ingår var välkommen på ett studiebesök, och ett sådant skall det också bli. (Övriga medlemmar är Regiana Hortin i Skärholmen och Anders Malmgren i Hägersten.) Jag släntrade hemåt först vid kvart-i-tvåtiden, och under den korta promenaden från port till port tonade -- inte helt obefogat -- en melodi och ett par verser fram i mitt inre öra. De lyder sålunda:

Tänk när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som här jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå.

Tänk när en gång är stillad varje smärta,
vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn,
när varje tår avtorkats vid Guds hjärta
och varje snyftning tystnat i hans famn.

__________