Internval, distrikt, lantbruksproblematik [50]

I går gick två intressanta evenemang av stapeln, bägge förlagda till Centerpartiets och Stockholmsdistriktets högkvarter på Stora Nygatan 4 i Gamla Stan. Det ena evenemanget var en ohörbar konversation mellan fyra makthavare i Stockholmscentern, en konversation som ägde rum innanför lyckta dörrar men var synlig genom en glasvägg, medan det andra evenemanget innefattade fjorton personer (fyra män och tio kvinnor) samt tre estradörer (två män och en kvinna), vilka befann sig i kafélokalen på andra sidan glasväggen.

De fjorton hade hörsammat en inbjudan från Centerkvinnorna i Stockholm att övervara ett program med rubriken 'Eskil, Lars-Göran och Jämställdheten' samt de interrogativa underrubrikerna 'En landsbygdsminister som skapar strategier för jämställdhet? En bonde som inrättar en hel jämställdhetsakademi? Hänger det ihop?'

'Det som sker stort, det sker i det (på ena eller andra sättet) fördolda', yttrade en gång en tänkare som hade sett och begrundat interaktionen människor emellan. Vad sades då av och mellan de fyra bakom glasväggen?

Till vänster sitter Jonas Naddebo, som är nyvald kommunfullmäktig; med ryggen mot kameran sitter Catrin Mattsson, som är nyvald landstingsfullmäktig; en face sitter Fredric Ericson, som är ledamot av Idrottsnänmnden; och till höger, halvt dold bakom C-grönska, sitter Cecilia Önfelt, som har ett rikt förflutet inom Centern och är ledamot av Kulturnämnden.

Vad säger oss då -- återigen -- det vi ser av de fyra, vilkas meningsutbyte drar ganska långt ut på tiden? Om man inte känner dem närmare: Ingenting. Om man har lärt känna dem och deras politiska bedrifter något: Allt. De utgör fyra femtedelar av den valberedning -- med Ericson som ordförande -- som skall presentera förslag till makthavare i Stockholmsdistriktet vid distriktsstämman den 9 april (ett datum som inte bådar gott).

Det är i och för sig inte så märkvärdigt -- sådant sker i de mest skilda politiska kulturer -- om det inte vore för att Stockholmsdistriktet befinner sig i spillror. Varken styrelsen för Kungsholmscentern (med Catrin Mattsson som en av medlemmarna) eller styrelsen för Södermalmscentern (med Fredric Ericsson som en av styrelseledamöterna) har sammanträtt under det gångna året. Cecilia Önfelt var och blev omvald som ledamot av valberedningen i Innerstadscentern, detta trots att hon inte lämnade sin medverkan i årets valberedningsarbete samt därtill anförde som sin mening att det strängt taget var onödigt med en styrelse. Ett nätverk skulle vara tillfyllest. (Det är det för övrigt under namnet Bromma-nätverket i hela Västerort.)

Det var för all del inte så dumt som det låter. Det utgick nämligen per brevpost 153 kallelser två veckor i förväg till årets avdelningsstämma med Innerstadscentern, men endast tretton medlemmar behagade infinna sig till stämman. Fem av dem var styrelseledamöter, en var ersättare i styrelsen och en var ledamot av valberedningen. Men när stämman var över hade samtliga närvarande genom omval eller nyval tilldelats var sin förtroendepost av varandra. Det kan man verkligen kalla tillkomsten av ett nätverk! (Det skall parentetiskt men för fullständighetens skull tilläggas, att två innerstadsmedlemmar hade avlidit samt att nio medlemmar eller potentiella medlemmar saknade eftersändningsadress.)
__________

På andra sidan glasväggen befinner sig en värdinna och en riksdagsledamot, nämligen Kvinnoförbundets Stockholmsordförande Stina Bengtsson respektive Abir al-Sahlani; vidare en moderator, Eva Cooper, som är projektledare på den konservativa tankesmedjan Timbro; ytterligare de bägge ovan nämnda estradörerna, som skall berätta om det jämställdhetsarbete som redan är på gång och om det jämställdhetsarbete som komma skall inom de 'gröna näringarna'; samt slutligen den rätt fåtaliga lyssnarskaran -- fåtalig, får man nog lov att säga, med tanke på att det inte bara är ett av Centerpartiets fyra statsråd som lämnar sin medverkan, utan även ordföranden i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Lars-Göran Pettersson.

De 'gröna näringarna' innefattar noga besett inte mindre än sextio olika näringsgrenar -- med skogssektorn på den ena ytterflanken och fruktodlingssektorn på den andra. Inom skogssektorn -- som ju är basen för en av Sveriges allra viktigaste exportindustrier -- finns det ungefär 100,000 anställda, av vilka dock endast tio procent är kvinnor. Skall det -- exempelvis -- vara så?

Det anser inte Eskil Erlandsson. Han har därför stått fadder till en 'grön' jämställdhetsakademi, som genom opinionsbildning, diskussion, samarbete med aktuell genusforskning och fokus på inte minst ledarskapsfrågor skall verka för en radikal könsutjämning inte bara inom skogssektorn, utan i bästa fall och i slutändan med en helt jämn könsfördelning så att säga tvärs över. Hur har det då enligt landsbygsministern blivit som det har blivit? Det är en fråga om 'inbyggd kultur'. Vilken är då den bästa metoden att motverka nämnda kultur? Det är att införa 'skog i skolan'! Mycket har man hört ...

LRF har 170,000 medlemmar, 90,000 medlemsföretag och 1,100 lokalavdelningar. Det rör sig här alltså fortfarande om en av de stora intresseorganisationerna i dagens Sverige. Dess nu avgående ordförande stod inte sin landsbygdsminister efter i fråga om radikalism. Visserligen är fyrtio procent av medlemmarna i LRF kvinnor, men de utgör ändå bara tjugo procent av de förtroendevalda. Det och en hel del annat är alltså inte tillfredsställande.

Man uppehöll sig även vid de rent fysiologiska faktorer som gjort de 'gröna näringarna' till en -- allt sammantaget -- så mansdominerad bransch. Det är exempelvis den kraft som krävdes för yxan och handsågen, trots att de bägge verktygen numera är helt obsoleta. Tempores mutantur et nos in illis. Tiderna förändras och vi med dem. Varför då inte även på det här området?

Kvällens så att säga C-offentliga sammankomst fick avslutningsvis ett lyft i det att lokala faktorer och bekymmer avlöstes av globala perspektiv. Det finns en 'kooperation över alla gränser' med regionala underorganisationer, vilka har dagens ämne som ett av många intresseområden. Men det verkligt stora bekymret i det här sammanhanget utgör dock den omständigheten -- vilket Abir påpekade -- att åttio procent av världens fattiga (enligt vedertagen definition) bor på landsbygden. Det bör man alltid ha för ögonen, vare sig man är centerpartist eller inte. Fattigdomen världen över utgör nämligen ett fattigdomsbevis även för oss.
__________

Av livets många dikotymier är ett par av de vanligaste de bägge substantiven 'form och innehåll' respektive de bägge adjektiven 'teoretisk och praktisk'. Kan man säga att de allvarstyngda partikamraterna bakom glasväggen sysslade med politikens former, medan vi andra uppehöll oss vid dess innehåll? Kan man till och med säga att de fyra intrigörerna bakom glasväggen sysslade med teoretisk politik, medan vi andra uppehöll oss vid praktisk politik -- sådan politik som har sin grund i omvärldsfakta av format och sitt raison d'être i något slags världsförbättrarnit?

Ja, varför inte?
__________

Kick-off en månad före Dagen V [24]

Så var återigen en stor dag inne: exakt en månad före den sista valdagen den 19 september samlades ett sparsamt urval av distriktsledning och fotfolk hos Stockhomscentern i högkvarteret på Stora Nygatan 4. De samlades för att fastlägga strategin för de dagar som återstår till valdagen den 19 september -- eller kanske snarare till de dagar från den 1 till den 19 september, under vilka envar som det vill kan rösta på de partier och eventuellt även personer som man anser har gjort sig förtjänta av det. Vad hände?

Man åt och drack och stämningen blev därför ganska hög. Centerpartiet hade haft vikande opinionsiffror under ganska många månader, men dem skulle nog Alliansens inte bara Gröna utan även Företagarvänliga röst ta igen. Distriktsordföranden Per Ankersjö -- i dagsläget partiets enda kommunfullmäktige i Stockholm, men med gruppledares namn, heder och och värdighet -- ventilerade återigen sin dröm om att kunna sätta titeln 'borgarråd' framför namnet (men nämnde ingenting om den fantasilön som även den rimligen bör ha hägrat).

Den som kan litet sociologi har inte sällan tillfälle till rätt givande studier i ämnet under partisammankomsterna i kafélokalen (bottenplanet) på Stora Nygatan. Vem är vad och i så fall när? Under dagens sammankomst höjde sig distriktsordföranden Ducklake (ovänner emellan DD) över mängden på den enda sätt han kan höja sig över mängden, nämligen genom att stå upp när andra sitter.

Vid patriciern Ducklakes fötter grupperade sig de klienter som står honom särskilt nära. En klient vid namn Jonas Naddebo satt förväntansfullt lyssnade med näsan i vädret, vilket är ett sympatiskt drag som återfinns hos mig själv. En annan klient benämnd Lukas prokuristen hade anpassat sin framtoning till begreppet 'egg-head', vilket antyder att skenet skall kompensera för torkan innanför skalet. Andra åter var i enlighet med signaler från det undermedvetna spridda över den inte särskilt stora kafélokalen: det finns oftast en ganska tydligt hackordning i alla organisationer. (Och ve den som placerar sig på fel pinne vid fel tidpunkt i kaféhönshuset eller i andra mera tillfälliga hönshus! Det kan leda till efterräkningar av mindre behagligt slag.)

Ja, vad kan man mera säga? Skam den som ger sig? Hoppet är det sista som lämnar en människa? Men varför har Stockholmscentern då i så hög grad försummat förorterna till förmån för innerstadsbyggnationsfantasier om vilkas dragningskraft på väljarkåren i stort man ingenting vet -- kanske inte ens efter valdagen?

Kvällen slutade alltså i ett antal frågetecken.
__________