När 1900-talets svenskspråkiga kulturliv en gång skall sammanfattas med inriktning på det fåtal som fortfarande kan hysa intresse för sådan materia, så finns det ett namn som man svårligen kan passera innan man har stannat upp framför detsamma och begrundat dess innebörd i diverse termer. Det är namnet Stig Strömholm. Bakom namnet döljer sig (om det nu är rätt uttryck) en man som senare i år kan avfira sin åttioårdag och då blicka tillbaka på en verksamhet, vilken för att sammanfattas i notis-termer kräver sitt ansenliga spaltutrymme i det biografiska uppslagsverket 'Vem är det'.
Men för att sammanfatta sammanfattningen: professor först i allmän rättslära och därefter i civilrätt med privaträtt vid Uppsala Universitet, med tiden först prorektor och därefter rektor vid universitetet. Flerfaldig hedersdoktor inom skilda fakulteter i skilda länder, mångfaldig ledamot av åtskilliga lärda samfund likaså i skilda länder, under ett skede preses i Kungl. Vitterhetsakademien. Ledamot av den exklusiva tyska orden Pour le Mérite. Utomordentligt omfattande och mångsidigt författarskap, med en monumental doktorsavhandling jämte uppföljning som särskilt observandum. Den franskspråkiga avhandlingen bär titeln 'Le droit moral de l'auteur (I-II:1-2)' och uppehåller sig sålunda vid det viktiga ämnesområdet upphovsmannarätt.
Monumental är även på sitt sätt en över fyrahundrasidig betraktelse som utkom 1972 och som (tydligen just därför) åsattes den lapidariska titeln 'Sverige 1972'. (Därutöver och slutligen hör Strömholm hemma hos den grupp svenska märkesmän som skulle ha beretts säte och stämma i Svenska Akademien om inte ett antal stolsinnehavare i densamma upprepade gånger åsidosatt den Höge Stiftaren Gustaf III:s s intentioner. Till nämnda grupp hör för övrigt även -- att döma av den franska veckotidskriften L'Express från i år och en färsk utgåva av det tyska uppslagsverket Der grosse Brockhaus -- författarna Per Olov Enquist och Lars Gutafsson. Inga andra seriösa svenska författare har sedan lång tid tillbaka ett internationellt renommé. Parentetiskt sålunda: Arma fosterland.)
Förlaget -- som var Norstedts -- hyste tydligen inga större förhoppningar om läspublikens intresse för en fyrtioårig juridikprofessors samhällsanalyser och anfäktelser över en nationell kontrapunkt. 'Sverige 1972' trycktes som storpocket på snabbt gulnat papper och med illa limmad rygg. Omslaget illuderade visserligen en svensk flagga -- just illuderade, intet mera. Så inträffade märkligt nog att den för sitt i största allmänhet konservativa synsätt kände Strömholm till både egen och andras förvåning blev påtagligt högaktningsfullt recenserad i avisor av den mest skilda partifärg.
Det var märkligt. Ty det här inträffade i ett skede under vilket statsministern (med ett betydelselöst undantag för sommarmånaderna 1936) hade varit socialdemokrat nästan lika många år som Stig Strömholm hade avverkat under sitt dittillsvarande jordeliv. Det långa maktinnehavet hade på lång sikt varken varit till fördel för det statsbärande partiet självt eller för landet. Socialdemokraterna hade under Tage Erlanders tjugotre år vid makten (1946-1969) och nu i början av Olof Palmes era (1969-1976 och 1982-1986) framträtt med både maktambitioner av alltmera himlastormande karaktär och ett tonläge i den allmänna debatten som inte var särskilt sympatiska. Och flertalet av de många 'reformerna' borde ha stannat på papperat. Det vet vi nu -- med utbildningssektorn i stort som ett av flera förfärande exempel.
Det var som sagt märkligt. 'Sverige 1972' måste ha haft alldeles särskilda förtjänster. Så var det också. Det skulle därför vara frestande att gå närmare in på den märkliga skriften (som gärna kunde publiceras i en andra upplaga och i en utstyrsel som den förtjänar samt förses med ett lika omfattande som uttömmande nytt förord av upphovsmannen). Men det är här och nu inte möjligt. I stället skall intresset särskilt inriktas på ett begrepp som introduceras i Strömholms betraktelse för att därefter försvinna i tomma intet. Det är begreppet 'människoproduktion'.
Det är ett begrepp som inte bara kan få tanken att hisna i största allmänhet, utan även associera till mindre sympatiska företeelser som exempelvis det nazistiska raspolitikprojekt vilket gick ut på att utan tanke på familjebildning avla fram barn med -- som man trodde -- i kraft av rasrenhet överlägna egenskaper. Men Strömholms begrepp 'människoproduktion' är precis vad det säger. Det betecknar det utvecklade samhällets projekt att lägga livet så tillrätta för alla -- från det ögonblick man lämnar moderlivet intill dess man för sista gången sluter ögonen -- att det blir ett någorlunda gott liv. Vad är då ett gott liv? Det är -- i den brittiske filosfen och matematikern Bertrand Russells ord -- ett liv inpirerat av kärlek och grundat på kunskap.
Ibland samvarierar inte ord och handling hos politiker på olika nivåer och i skilda partier. Man gör sig till talesman för allsköns honetta ambitioner, samtidigt som ens verksamhet är improduktiv eller rentav destruktiv till sin natur. I utbildningshänseende är vi -- som redan antytts -- snart inne på tredje generationens offer för en politik som länge krälat och fortfarande krälar i rena träskmarker. Och det kan gå långt om länge innan man är tillbaka vid den alltmer avundsvärda utgångspunkten. Om man nu någonsin kan företa ett sådant hjältarnas uttåg.
__________
Men man kan vara mer eller mindre sårbar. Det beror inte bara på levnadsomständigheter i stort, utan även och inte minst på annat. Den store österrikiske psykiatern Sigmund Freud (1856-1939) var den förste som satte ett verkligt skarpt sökarljus på de första barndomsåren. Det var en god sak i sig, även om den teoribildning för vilken Freud gjorde sig till talesman ofta blev äventyrlig i överkant. Det första levnadsåret är -- sammanfattningsvis -- oerhört viktigt för individens fortsatta utveckling. Det andra levnadsåret är mycket viktigt, det tredje levnadsåret likaså. Här återfinns ibland maskrosbarnets dolda resurser.
Här återfinns ofta nog även 'normalbarnets' bästa resurser. Det är de resurser som gör att man utan större vånda någorlunda överlever de mera destruktiva anslagen i en destruktiv samhällsbildning. Det har ingenting att göra med 'barnfattigdom' eller 'att vara född med silversked i munnen'. Det har i stället att göra med en allmän vuxenattityd till småbarnet, en vuxenattityd som leder till att det vaknar med ett leende på läpparna och somnar in i trygg fövissning om att tillvaron är förutsägbar och den nära omvärlden den bästa av världar. Jesus yttrade i ett visst sammanhang följande: 'Allt I haven gjort mot dessa mina minsta, det haven I ock gjort mot mig.' Översatt till nutidssvenska innebär det, att den politiska elitens övergrepp mot förskolebarn och skolbarn utgör övergrepp på hela samhället.
Här återfinns alltför stora förskolegrupper för att det skall vara bra för mindre barns hälsa. Här återfinns tiotusentals fall av i förtid avbruten skolgång. Här återfinns en kombination av oberöriga lärare och teoritrötta elever som bara kan leda åt ett håll. Här återfinns en skola där alla har rätt att misslyckas, till den verkan det hava kan på elevernas självkänsla och framtidshopp. Här återfinns kort sagt en 'demokratisk skola' nedärvd från en annan 'demokratisk skola' med hemortsrätt i dåvarande Östtyskland. Den kan ju -- i och för sig -- inte misslyckas, eller hur? I dåvarande Västtyskland hade man samma stadieindelning och begåvningsgruppering som i den svenska skola som föregick enhetsskolan/grundskolan och det i skiftande former 'nya gymnasiet'. Och det har man fotfarande. Hur kan det nu komma sig?
__________
Åter till temat Stig Strömholm. I ett radioinslag för några år sedan lättade den lärde mannen något på förlåten till sin barndom. Fadern var officer i Boden och avled när sonen Stig var i två-årsåldern. Modern flyttade då till Uppsala med sina bägge små söner. Där etablerade den lilla familjen kontakt med en nära släkting vid namn Daniel Strömholm. Denne var professor i kemi och sextio år äldre än Stig och hans bror. Men behöver en sådan omständighet innebära en negativ faktor i en relation som växer sig stark? Inte alls. (Jag kan här yttra mig med den visshet som endast egen erfarenhet skänker.) Den senare professor Strömholm talar med påtaglig värme om farbror Daniel.
Daniel Strömholm tillhörde de akademiska stålmän i en äldre generation vetenskapsidklare, för vilka spåret före fyllda fyrtio och i stenhård konkurrens måste leda till professur -- för att även fortsättningsvis kantas av idogt bedriven forskning. Men den äldre Strömholm inledde sin akademiska bana som humanist med historia som huvudämne -- för att först därfter specialisera sig på huvudämnet kemi med huvudsaklig inriktning på den oorganiska kemin. Det är tankeväckande.
Daniel Strömholm var född 1871 i Ragunda i Jämtland (bekant genom det stort anlagda experiment med naturen som i slutet av 1700-talet kom att resultera i 'Döda fallet'). Fadern var apotekare och kunde glädja sig åt följande inledande meriter för sonen Daniels del: student vid sjutton, fil. kand vid nitton, fil. lic. vid tjugosex, fil. dr vid tjugoåtta och docent vid tjugonio. Här bör tillfogas att den äldre Strömhom åren kring professorsutnämningen 1909 i samarbete med sedermera Nobelpristagaren professor The Svedberg publicerade för senare tiders 'atomforskning' utomdentligt betydelsefulla rön.
Hur såg egentligen den av allt att döma lyckliga stjärna ut, under vilken Daniel Strömholm föddes och verkade? Har vi här någonting att lära? Kanske, kanske inte. Hur som helst utgav han bland annat två böcker som avspeglar de vida gränserna för hans ingenium. Den ena boken heter 'Bibelns minnen om apostlarna och deras tid' och är från 1945, den andra boken 'Naturvetenskapliga essäer' och är från 1950.
Den äldre professor Strömholm -- som avled ogift 1961 -- var med andra ord ingen fackidiot. Det blev inte heller den ännu mångsidigare yngre professor Strömholm -- rättslärd, samhällsdebattör, essäist och till och med (men utan påtaglig framgång) romanförfattare. Goda föreiblder kan göra djupa intryck på kommande generationer. Så blev av allt att döma fallet även här. Det skulle vara intressant att få veta mer i den saken.
__________
