Avdelningsstämma med CUF-inslag [06]

I går var det -- efter en paus på ett par år -- avdelningsstämma med Innerstadscentern. Vice ordföranen Stephan Andrén presiderade över sig själv och sex andra medlemmar i det att punkterna på dagordningen en efter en betades av. Vi var så generande fåtaliga, att jag som förde protokollet fann för gott att inte gå in på detaljer i detsamma. Men hur skall detta sluta? När fasaden rämnar -- om den nu gör det? Vi har ju ändå ett upptagningsområde på ungefär 200,000 potentiella väljare. Arma parti, arma distrikt, arma avdelning!

Men så uppenbarade sig ett ljus i ljusdunklet i form av ordföranden i CUF-avdelningen i Stockholm, en ung man vid namn Tobias Gillberg. Han skulle berätta om verksamheten i sin avdelning. Till att börja fick vi som satt församlade i sammanträdeslokalen på Stora Nygatan 4 veta att medlemsutvecklingen för ungdomsförbundet i Stockholm under de senast förflutna sju åren utvecklats från 50 till 103 medlemmar. Det är ju en betydande utveckling sett i procentuella termer, men stort kan man knappast kalla ungdomsförbundet -- än.

För övriga politiska ungdomsförbund i Stockholm är medlemsutvecklingen påfallande dyster. Tobias nämnde ett antal siffror som verkligen stämde till eftertanke. Centerns ungdomsförbund är givetvis -- frestas man tillägga -- i särklass minst. Men det har ju därför också mest potential att växa, även i absoluta siffror! Eller hur?

Det så tydligt avtagande intresset för politik hos det unga släktet är illavarslande från flera synpunkter. Och man frågar sig: Varför denna likgiltighet för demokratins kärna, som är just den samhällsintresserade och samhällsengagerade medborgaren, vare sig denne är femton eller tjugofem år eller äldre?

Här finns ett missionsfält att söka upp och lyssna in. Dess medborgare bör -- så många som möjligt -- upplysas om att budskapet inte i första hand gäller den allena saliggörande tron på det ena eller andra partiet. Det gäller i stället ett engagemang förutan vilket viktiga samhällsinsitutioner riskerar att förtvina. Formerna kommer förvisso alltid att finnas kvar. Men hur är och blir det med det ideella och materiella innehållet? Det beror på dig och mig och på de proselyter för en god sak som vi lyckas värva.
__________