Hos frisören [7]

Omkring den 25 varannan månad besöker jag min frisör, vars salong ligger tvärs över gatan, som i det här fallet är Fridhemsgatan på Kungsholmen mellan Fleminggatan och S:t Göransgatan. Vi var två som väntade på varsin tur att bli klippta av den fåordige grek som innehar salongen. Det var jag, centerpartisten som mest varje dag försöker inhämta vad som verkligen rör sig i folkdjupet, och det var en man i åttiofemårsåldern som alltid hade röstat socialdemokratiskt och tänkte göra det nu också - hända vad som hända ville.

Min samtalspartner hade så mycket att berätta, att när det blev hans tur -- han var före mig -- att bli klippt, så satte jag mig i den tomma frisörstolen bredvid hans frisörstol och fortsatte samtalet.

Min samtalspartner såg ut som om han hette Roland, och det får han också heta här. Jag tog upp mina hjärtefrågor i tur och ordning: rättsstatsproblematiken, socialförsäkringsproblematiken och utbildningsproblematiken. Roland var pessimistisk på förstnämnda punkt. Vi kom in på frågan om kvantitet och kvalitet hos Polismyndigheten.'Du vet', sade Roland. 'en sån stor organisation ändrar man inte på i ett nafs. Fast det kunde nog behövas.'

När det gällde socialförsäkringssystemet kom vi in på pensionärskollektivets samlade vrede, för att inte säga ursinne. Roland hade helt rätt förstått att man inte hade sänkt skatten för pensionärerna, utan i stället sänkt den för personer i arbetsför ålder som inte var arbetslösa (under den vulgära beteckningen jobbskatteavdrag).

Vi kom vidare in på så kallade bromsen för den allmänna pensionen, och då ställde Roland följande fråga: 'Hur faan kan dom räkna så fel att man inte längre får behålla hela den lilla pension man har?' Jag försökte förklara orsak och verkan i sammanhanget för Roland, men där svek mig min pedagogiska förmåga. Roland förstod mig inte, och det var knappt att jag gjorde det själv. 'Jaså, var sossarna med om det också?' 'Ja, det var de.' Ridå. Det oranga kuvertet slängde Roland oöppnat i papperskorgen.

Rolands intresse för utbildningspolitiken var inte stort. 'Jaså, säger du det', blev hans stående kommentar till min lilla föreläsning i nämnda ämne. Roland hade sju års folkskola bakom sig, och efter divere ströjobb hade han hamnat som verkstadsarbetare på ASEA. Han hade trivts utmärkt i skolan, men under det siste skedet av hans tid på ASEA hade kraven på produktivitet ökat avsevärt. Namnet Curt Nicolin nämndes. Man hade delat upp större kostnadsställen i mindre, i syfte att få bättre 'koll på läget'. 'Man blev ganska stressad, ska jag säga dig, så en annan såg verkligen fram mot pensionen'.

Varken Roland själv eller hans generationsbröder inom socialdemokratin var nöjda med sin partiledning. De ansåg att den var svag. 'Annat var det på Erlanders och Palmes tid', förtydligade han sig. Så småningom blev det min tur att sätta mig i den riktiga frisörstolen. Vi, centerpartisten med riksdagsmanna-ambitioner och socialdemokraten som varit och fortfarande är trofast sitt parti in i döden, tog farväl av varandra.

Det blev alldeles tyst i frisersalongen. Jag började fundera över vad det egentligen var för en figur som blickade mot mig i spegeln framför mig.

Det var uppenbarligen jag själv. Men vad dolde sig bakom pannbenet? Det är inte så lätt att sammanfatta. Vad hade dessa ögon sett (numera växelvis genom tre olika par glasögon)? Vad hade dessa öron hört? Hur många mer eller mindre sammanhängande ord hade strömmat ur denna mun? (Alldeles för många enligt somliga.) Varför hade jag inte blivit flintskallig? Jag har ju åldern inne.

Men det tycker inte min frisör, den tystlåtne greken, som ser ut som om han heter Themistokles. Han kör med två taxor: 150 kronor för icke-pensionärer och 120 kronor för pensionärer. Och innan jag hinner säga smack har Themistokles stämplat in 150 kronor i sitt kassaregister. Det är en summa som jag villigt betalar, smickrad som jag är över att bli betraktad som klart yngre än vad som är fallet.

Det finns myckdet att vara tacksam för här i livet -- även det! Och inte att förglömma: Stridens klara låga! Tiden går fortare än man tror när man är intensivt verksam med någonting som står ens hjärta nära. I morgon är det den 27 februari. Och i övermorgon är det nästan den 19 september!
_________