Det finns en en omfattande socialförsäkringsbalk. Det finns sex delar kommentarer till nämnda lagstiftning. Det finns givetvis myndigheter på området i fråga, av vilka en heter Pensionsmyndigheten och en annan Inspektionen för socialförsäkringen, IFS. Det finns en moderat socialförsäkringsminister vid namn Ulf Kristersson, vars eventuella kunskaper inom ämnesområdet ännu inte framgått av hans verksamhet. Det finns ett socialförsäkringsutskott i Riksdagen med en moderat riksdagsledamot vid namn Gunnar Axén som ordförande, en man vars bristande insikt i socialförsäkringsproblematiken till full evidens framgick för några månader sedan. Må Gud trots det vara oss nådig.
Det skedde i samband med en tevediskussion med Curt Persson, vilken sistnämnde är förutvarande fackordförande inom Landsorganisationen och sedan några år tillbaka ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund. Det var ju genant. Genant är också att en statlig utredning med namnet Socialförsäkringsutredningen är på gång med just Axén som ordförande. Utredningen skulle vara slutförd 2013, men blir det -- enligt partivännen och utredningsmannen Fredrick Federley -- sannolikt inte.
Det finns en ständigt pågående missnöjesdebatt om än det ena än det andra inom svenskt socialförsäkring. Vad har hänt? Vad händer? Vad skall hända? Det som har hänt är att etablerad försäkringsteori och socialförsäkringsproblematik har kolliderat. Det som händer är att många med rätta är missnöjda med både det ena och det andra i rådande förhållanden. Det som kommer att hända är att missnöjet blir permanent, såvida inte bara Curt Persson utan även du och jag säger ifrån -- med Centerpartiet eller något annat parti som bas. Här krävs både solister och blandad kör om inte allt skall förbli vid det gamla eller utvecklas till någonting ännu sämre.
Jag skall här inte gå in i detalj på det väldiga socialförsäkringskomplexet. Jag nöjer mig tills vidare med att påpeka att jag besitter god kompetens i ämnet och hänvisar därvid till mitt CV till vänster -- samt med att återge ett avsnitt ur ett bidrag till Nordiska Försäkringstidskrift (NFT) för 1999, ett bidrag som i det mesta återfaller på en föreläsning som jag mot slutet av 1997 höll vid Handelshögskolan i Stockholm. Hör och häpna:
'Varje socialförsäkringsystem inbjuder till knäckfrågor, av vika somliga efter viss tankemöda låter sig knäckas, medan andra så att säga stupar på rent kunskapsteoretiska skäl. Till den förra gruppen här frågor som gäller konstruktion och konsekvenser av vissa egenheter i det aktuella systemet. Till den sistnämnda gruppern hör framför allt de frågor som på ett eller annat sätt tangerar begreppet rättvisa.
'Ett socialförsäkringsystem skall vara enkelt -- eller mer exakt formulerat: så enkelt att det till sin grundkontruktion och mer ingripande konsekvenser är -- eller i varje fall kan bli -- förståeligt för dem systemet omfattar, det vill säga även för gemene man. En verklig kvalitet hos ATP-systemet i dess hävdvunna tappning var den enkla 30/15-regeln och det inte alltför komplicerade basbeloppsinslaget. En verklig brist på kvalitet i det nya systemet utgör den omständigheten att det antal faktorer vilka bestämmmer den slutliga pensionen och vilka här [i det föregående] endast tangerats är så många och en del av dem så sofistikerade, att ett väsentligt element -- det må repetitionsvis gälla vilket socialförsäkringssystem som helst -- går förlorat, nämligen möjligheten att i varje fall på ett ungefär kalkylera fram den blivande pensionens minimivärde i reala termer.
'Opinionsinstitutet Demoskop utförde på Riksförsäkringsverkets uppdrag en i oktober 1998 publicerad undersökning rörande svenskens kunskaper om och tilltro till det halvnya pensionssystemet. Undersökningen baserade sig på svar på frågor ställde till ett representativt urval på drygt 1,000 personer. Den gav vid handen att ganska få -- på ett ungefär två av tio -- kände till den närmare innebörden av systemskiftet, samtidigt som ävenledes ganska få -- på ett ungefär tre av tio -- hade stort förtroende för systemet som sådant.
'Nu skall Demoskop utföra ett par uppföljningar av den här refererade undersökningen, en under 1999 och en under 2000. Då kommer med största sannolikhet resultaten att te sig mer uppmuntrande än så för beställaren. Folk har ju en benägenhet att ta till sig det man behöver veta. Men det är av uppenbara skäl ingen bra början på ett epokskifte inom svensk socialförsäkring att så få vet så litet om systemet och att så många tycks hysa misstro till det.
'I en 1998 av Institut für Weltwissenschaft an der Universität Köln utgiven samlingsvolym med titeln 'Redesigning Social Security' ingår ett bidrag författat av nationalekonomen professor Mats Persson vid Stockholms Universitet. Persson refererar under rubriken 'Reforming Social Security in Sweden' lika koncist som förtjänstfullt ATP-systemets tillkomst och utveckling fram till nästintill dags dato. Men hans huvudärende är -- trots att hans politiska sympatier befinner sig till vänster om mitten -- dels att slå ett stort slag för 'actuarial fairness' inom svensk socialförsäkring, dels att -- under det strikta regelverk som då krävs -- överlämna [förvaltningen av] hela systemet till professionella försäkrings- och kapitalplaceringsaktörer i stället för att låta det i allt väsentligt vandra in i och ut från myndighetssfären.
'Persson första tes har idéhistoriskt sett viss anknytnng till en debatt som under mellankrigstiden svenska livförsäkringsmän emellan fördes om begreppet 'rättvis premie'. Diskussionen kan inte föras vidare här, men så mycket skall ändå sägas att 'rättvis premie' mycket väl kan vara den premie som försäkringstagaren accepterar i och med att han erlägger den. Det innebär en rättvisa så att säga 'a priori'. Så har också ATP-avgifterna tydligen upfattats av svenska folket, om av okunnighet eller i kraft av blind tilltro till försäkringsgivarens/statens överlägsna omdöme må här vara osagt. ATP-systemet har ändå varit mer allmänt accepterat, och på så sätt därför även svarat upp mot en av dess viktigaste uppgifter.
'Dessutom är varje försäkringssystem som inte är fotat på en invid/ett försäkringsobjekt/en riskgrupp alltid orättvist. Det är i själv verket dess ändamål. Ingenting är så sällsynt som det normala, och det är den hyggligt upplyste försäkringstagaren också medveten om. Man bör sålunda förvisso eftersträva enkla och klara regler i alla försäkringssystem (med möjlighet för den som så vill att med hjälp av finstilta försäkringsvillkor begrunda deras närmare innebörd). Men man bör aldrig eftersträva rättvisa ens i ett socialförsäkringssystem. Det komplicerar ekvationen och leder under alla omständigheter aldrig längre än till ett slags skenrättvisa.
'Persson anför ett av alla utom av ett fåtal nostalgiker i tacksamt minne bevarat och för många år sedan av Centerpartiet framfört förslag, som gick ut på att utan krångel tillförsäkra alla vuxna medborgare en generell minimi-inkomst under hela deras respektive livscykel. Pesson antyder sympati för detta förslag, och det med rätta. Om ett sådnat förslag genomfördes skulle för det första medborgarens trygghetsbehov säkras fullt ut, och för det andra ett oerhört antal mandarintjänster och en nästan ogenomtränglig lagstiftningsdjungel med tillämpningsföreskrifter kunna skatta åt förgängelsen.
'Det rakaste socialförsäkringsförslag som i modern tid framförts i Sverige är under alla omständigheter det Centerpartiets förslag som blev linje två i 1957 års [ATP]folkomröstning: grundpension för alla, och för dem som så ville en frivillig påbyggnad i form av privata pensionsförsäkringar. Och här skall tillägggas: i inkomsttaxeringshänseende med obegränsad avdragsrätt. Det skulle innebära en radikal förenkling av ålderdomspensionssystemet, samtidigt som staten byggde upp stora dolda reserver, vilka skulle falla ut när respektive pension föll ut och därmed frigjordes för beskattning. Till vilket -- innan bilan faller -- kan fogas, att kapitalvärdet av alla av parterna på arbetsmarknaden kollektivavtalsgrundade försäkringar (avtalsförsäkringar) gärna kunde föras över till helt privata medborgarpensionskonton och därmed bli ett med den privata pensionsförsäkring som finns eller är i vardande. Så skulle även Mats Perssons kapitalplaceringsproblematik vara ur världen.'
__________
Någonting gick uppenbarligen snett på vägen mellan det första intitiativet till en tidsenlig socialförsäkring och dagens på så många punkter otillfredsställande socialförsäkringskomplex. Men när och hur?
För så länge sedan som 1884 väckte den liberale riksdagsledamoten Adolf Hedin en motion i Riksdagen om arbetares olycksfalls- och sjukförsäkring. Sex år senare tillkom en lag om statligt stöd till 'erkända sjukkassor', ett stöd som från 1910 höjdes i olika etapper. Sjukkassorna fungerade väl intill dess regering och riksdag i enlighet med ett principbslut från 1947 lade statens kalla hand över ett system som hade allas förtroende -- och även förtjänade att ha det.
Riksdagen beslutade 1901 att arbetsgivare skulle vara skyldiga att ersätta arbetare vid olycksfall i arbetet, och 1916 utvidgades lagstiftningen till att från 1918 innefatta försäkringstvång för arbetgivarna. Försäkringen administrerades av de så kallade socialförsäkringsbolagen. Ingen hade någonting att invända mot deras verksamhet -- intill dess regering och riksdag i ett beslut från 1967 beslutade att yrkesskadeförsäkringen (den innefattade sedan lång tid tilbaka inte endast arbetare) skulle förstatligas.
Efter många och mödosamma försök tillkom 1913 Lagen om allmän pensionsförsäkring. Alla medborgare som uppnått 67 års ålder skulle utan särskilda kvalifikationskrav erhälla en delvis statsfinansierad ålderdomspension. Folkpensioneringen byggdes ut i olika etapper -- ända till dess det med tiden alltmera problematiska ATP-systemet från åren kring 1960 successivt fick ersätta detsamma.
Lika okunniga som maktfullkomliga politiker lyckades alltså efter hand rasera ett väl fungrande och kostandseffektivt socialförsäkringssystem. Finns det då någon väg ut ur dagens fuskverk? Naturligtvis är det så. Det handlar bara om att höra sig för hos rätt person eller rätt personer -- och agera i enlighet med vad som då sägs.
__________
