Internval, distrikt, lantbruksproblematik [50]

I går gick två intressanta evenemang av stapeln, bägge förlagda till Centerpartiets och Stockholmsdistriktets högkvarter på Stora Nygatan 4 i Gamla Stan. Det ena evenemanget var en ohörbar konversation mellan fyra makthavare i Stockholmscentern, en konversation som ägde rum innanför lyckta dörrar men var synlig genom en glasvägg, medan det andra evenemanget innefattade fjorton personer (fyra män och tio kvinnor) samt tre estradörer (två män och en kvinna), vilka befann sig i kafélokalen på andra sidan glasväggen.

De fjorton hade hörsammat en inbjudan från Centerkvinnorna i Stockholm att övervara ett program med rubriken 'Eskil, Lars-Göran och Jämställdheten' samt de interrogativa underrubrikerna 'En landsbygdsminister som skapar strategier för jämställdhet? En bonde som inrättar en hel jämställdhetsakademi? Hänger det ihop?'

'Det som sker stort, det sker i det (på ena eller andra sättet) fördolda', yttrade en gång en tänkare som hade sett och begrundat interaktionen människor emellan. Vad sades då av och mellan de fyra bakom glasväggen?

Till vänster sitter Jonas Naddebo, som är nyvald kommunfullmäktig; med ryggen mot kameran sitter Catrin Mattsson, som är nyvald landstingsfullmäktig; en face sitter Fredric Ericson, som är ledamot av Idrottsnänmnden; och till höger, halvt dold bakom C-grönska, sitter Cecilia Önfelt, som har ett rikt förflutet inom Centern och är ledamot av Kulturnämnden.

Vad säger oss då -- återigen -- det vi ser av de fyra, vilkas meningsutbyte drar ganska långt ut på tiden? Om man inte känner dem närmare: Ingenting. Om man har lärt känna dem och deras politiska bedrifter något: Allt. De utgör fyra femtedelar av den valberedning -- med Ericson som ordförande -- som skall presentera förslag till makthavare i Stockholmsdistriktet vid distriktsstämman den 9 april (ett datum som inte bådar gott).

Det är i och för sig inte så märkvärdigt -- sådant sker i de mest skilda politiska kulturer -- om det inte vore för att Stockholmsdistriktet befinner sig i spillror. Varken styrelsen för Kungsholmscentern (med Catrin Mattsson som en av medlemmarna) eller styrelsen för Södermalmscentern (med Fredric Ericsson som en av styrelseledamöterna) har sammanträtt under det gångna året. Cecilia Önfelt var och blev omvald som ledamot av valberedningen i Innerstadscentern, detta trots att hon inte lämnade sin medverkan i årets valberedningsarbete samt därtill anförde som sin mening att det strängt taget var onödigt med en styrelse. Ett nätverk skulle vara tillfyllest. (Det är det för övrigt under namnet Bromma-nätverket i hela Västerort.)

Det var för all del inte så dumt som det låter. Det utgick nämligen per brevpost 153 kallelser två veckor i förväg till årets avdelningsstämma med Innerstadscentern, men endast tretton medlemmar behagade infinna sig till stämman. Fem av dem var styrelseledamöter, en var ersättare i styrelsen och en var ledamot av valberedningen. Men när stämman var över hade samtliga närvarande genom omval eller nyval tilldelats var sin förtroendepost av varandra. Det kan man verkligen kalla tillkomsten av ett nätverk! (Det skall parentetiskt men för fullständighetens skull tilläggas, att två innerstadsmedlemmar hade avlidit samt att nio medlemmar eller potentiella medlemmar saknade eftersändningsadress.)
__________

På andra sidan glasväggen befinner sig en värdinna och en riksdagsledamot, nämligen Kvinnoförbundets Stockholmsordförande Stina Bengtsson respektive Abir al-Sahlani; vidare en moderator, Eva Cooper, som är projektledare på den konservativa tankesmedjan Timbro; ytterligare de bägge ovan nämnda estradörerna, som skall berätta om det jämställdhetsarbete som redan är på gång och om det jämställdhetsarbete som komma skall inom de 'gröna näringarna'; samt slutligen den rätt fåtaliga lyssnarskaran -- fåtalig, får man nog lov att säga, med tanke på att det inte bara är ett av Centerpartiets fyra statsråd som lämnar sin medverkan, utan även ordföranden i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Lars-Göran Pettersson.

De 'gröna näringarna' innefattar noga besett inte mindre än sextio olika näringsgrenar -- med skogssektorn på den ena ytterflanken och fruktodlingssektorn på den andra. Inom skogssektorn -- som ju är basen för en av Sveriges allra viktigaste exportindustrier -- finns det ungefär 100,000 anställda, av vilka dock endast tio procent är kvinnor. Skall det -- exempelvis -- vara så?

Det anser inte Eskil Erlandsson. Han har därför stått fadder till en 'grön' jämställdhetsakademi, som genom opinionsbildning, diskussion, samarbete med aktuell genusforskning och fokus på inte minst ledarskapsfrågor skall verka för en radikal könsutjämning inte bara inom skogssektorn, utan i bästa fall och i slutändan med en helt jämn könsfördelning så att säga tvärs över. Hur har det då enligt landsbygsministern blivit som det har blivit? Det är en fråga om 'inbyggd kultur'. Vilken är då den bästa metoden att motverka nämnda kultur? Det är att införa 'skog i skolan'! Mycket har man hört ...

LRF har 170,000 medlemmar, 90,000 medlemsföretag och 1,100 lokalavdelningar. Det rör sig här alltså fortfarande om en av de stora intresseorganisationerna i dagens Sverige. Dess nu avgående ordförande stod inte sin landsbygdsminister efter i fråga om radikalism. Visserligen är fyrtio procent av medlemmarna i LRF kvinnor, men de utgör ändå bara tjugo procent av de förtroendevalda. Det och en hel del annat är alltså inte tillfredsställande.

Man uppehöll sig även vid de rent fysiologiska faktorer som gjort de 'gröna näringarna' till en -- allt sammantaget -- så mansdominerad bransch. Det är exempelvis den kraft som krävdes för yxan och handsågen, trots att de bägge verktygen numera är helt obsoleta. Tempores mutantur et nos in illis. Tiderna förändras och vi med dem. Varför då inte även på det här området?

Kvällens så att säga C-offentliga sammankomst fick avslutningsvis ett lyft i det att lokala faktorer och bekymmer avlöstes av globala perspektiv. Det finns en 'kooperation över alla gränser' med regionala underorganisationer, vilka har dagens ämne som ett av många intresseområden. Men det verkligt stora bekymret i det här sammanhanget utgör dock den omständigheten -- vilket Abir påpekade -- att åttio procent av världens fattiga (enligt vedertagen definition) bor på landsbygden. Det bör man alltid ha för ögonen, vare sig man är centerpartist eller inte. Fattigdomen världen över utgör nämligen ett fattigdomsbevis även för oss.
__________

Av livets många dikotymier är ett par av de vanligaste de bägge substantiven 'form och innehåll' respektive de bägge adjektiven 'teoretisk och praktisk'. Kan man säga att de allvarstyngda partikamraterna bakom glasväggen sysslade med politikens former, medan vi andra uppehöll oss vid dess innehåll? Kan man till och med säga att de fyra intrigörerna bakom glasväggen sysslade med teoretisk politik, medan vi andra uppehöll oss vid praktisk politik -- sådan politik som har sin grund i omvärldsfakta av format och sitt raison d'être i något slags världsförbättrarnit?

Ja, varför inte?
__________

På valdagen den 19 september [28]

Så var den då inne: valdagen den 19 september 2010. Jag hade ställt mig till förfogande som valsedelutdelare men inte fått någon exakt respons på denna min framstöt. När jag vid tiotiden infann mig för för att rösta visade det sig emellertid att den partikamrat som stått på pass sedan klockan åtta inte hade fått någon avlösare.

Jag hade förutseende som alltid -- nej, jag skämtar litet, men i alla fall -- tagit med mig min centerbanderoll från kyrkovalet förra året och kunde därför omedelbart ställa mig till förfogande. Jag var på plats fram till klockan ett. Då blev jag avlöst av Catrin Mattsson, andrakandidaten på Centerpartiets samtliga sex valsedlar i landstingsvalet. Från klockan tre till klockan sju avlöste jag så Catrin och återvände hem många erfarenheter rikare.

Det är nämligen så att majoriteten av valsedelsutdelarna är trevligt och konversabelt folk. Kristdemokraterna representerades på förmidddagen av en medarbetare på hela nittiotre år. Han upplyste mig om att nyckeln till att vara vid god hälsa trots hög ålder är att avstå från att äta varm mat.

Nestorn i S:t Görans kår av Kyrkofullmäktige, socialdemokraten Seve Boudrie, infann sig med sin rollator och satt av ett pass för sitt parti. Heder åt sådan partilojalitet! För övrigt hade Boudrie och jag -- som alltid när vi träffas -- ett trevligt samtal om än det ena, än det andra.

Två yngre valutdelare, en manlig folkpartist litet över trettio (tror jag) och en rödhårig och fräknig och något fylllig socialdemokratisk kvinna litet under trettio (tror jag) visade sig vara idésprutor av inte helt vanligt slag. De samtalade livligt med oss andra, och jag var på vippen att försöka omvända de bägge till den rätta politiska läran. Vidare avlöste ett mycket kultiverat moderatpar, man och hustru, varandra under alla de tolv timmar som vallokalen var öppen.

Mannen i fråga finns med på fotot ovan, som kanske kräver en viss förklaring. Så mycket enklare svensk politik skulle vara om det fanns bara tre partier att räkna med: ett stort högerparti, ett mindre centerparti och ett stort vänsterparti. Det var tanken bakom det av mig arrangerade fotot med mig själv i mitten.

Regeringsbildningarna skulle bli så mycket enklare: om högerpartiet fick fler röster än vänsterpartiet men ändå inte majoritet, så skulle centerpartiet kunna sälla sig till vinnaren och därigenom garantera ett majoritetsstyre - och vice versa. Det skulle följaktligen innebära att Centerpartiet ständigt befann sig i regringsställning, visserligen mest som komplement till det ena eller andra vinnarpartiet -- men ändå.

Så såg för övrigt under flera decennier det politiska landskapet ut i dåvarande Västtyskland -- om man byter ut partinamnet Fridemokraterna mot partinamnet Centerpartiet. (Den fridemokratiska partiledaren Hans-Dietrich Gencher var inrikesminister 1969-1974 och utrikesminister 1974-1992).

I övrigt löpte tankarna mest till Regiana Hortins och min i stor utsträckning gemensamt förda personvalskampanj (trots att vi är konkurrenter till varandra i riksdagsvalet). Vi hade gjort punktvisa nedslag i innerstad och förorter, mest på Kungsholmen och på Södermalm, i Mälarhöjden och i Bandhagen-Högdalen, i Norra Ängby och i Tensta och Rinkeby. Vi hade samtalat med många väljare, och sådant har ju alltid sitt värde helt oavsett vilket parti samtalspartnern eller samtalspartnerna i slutändan väljer.

Nu gäller det fortsättningsvis att försöka reformera Stockholmsdistriktet av Centerpartiet i största allmänhet. Man bör givetvis ta det försiktigt med sådant alldeles före ett val. Men därefter är fältet fritt för att framföra och försöka gendriva organisatoriska och andra förändringar av vitalt intresse för partidistriktet. Det behövs. Om även ledande företrädare för detsama kommer att inse det står emellertid hitintills att läsa endast i stjärnorn.
__________