Kristdemokraterna är det parti som mer än alla andra partier försökt fånga upp det kristna arv som förskingrats av Folkpartiet (den kristna listan, salig i åminnelse) och Centerpartiet.
Men den sången har tystnat, den bekännelsen är där den förekommer inte längre trovärdig. Man kan kalla det identitetskris. Man kan också kalla det hållningslöshet. Men först sent skall syndaren förmodligen vakna -- om någonsin.
I en straffbart dålig affischkampanj urgerade Kristdemokraterna bland annat 'ett mänskligare samhälle'. Det är dels en plattityd som heter duga, dels att försöka slå in vidöppna dörrar. Politik som ger resultat innebär inte minst en rejäl dos konfrontation.
En sådan konfrontation skulle kunna vara att partiföreträdare med Bibeln i ena handen och mikrofonen i den andra -- samt helst med ett sjungande strängmusikteam i bakgrunden -- torgförde vad som en gång var eviga sanningar för Kristdemokraterna. Nej, inte bara det, utan även att man står upp för dem.
Vad säger partiledaren Göran Hägglund -- eller hans efterträdare?
__________
Centerpartiet var och är i viss utsträckning ännu landsbygspartiet par préférense. I det hänseendet ger valstatistiken gott besked. Bekymret ligger främst i oförmågan att återigen med kraft bryta in i storstäderna. Det är emellertid inte alls omöjligt att göra det.
Men det kräver inta bara idéer eller rentav ett idéprogram värt namnet. Det kräver även en topptrimmad organisation med en god portion uthållighet även när det inte är valår. Där brister det i Stockholm och -- av valresultaten att döma -- sannolikt även i Göteborg och Malmö.
Till bilden hör att Centerpartiet är ett rikt parti och har satsat mycket mer än andra partier på valrörelsen 2010. Man har alltså haft en mycket dyrare nota per mandat att betala än alla andra partier. Det gör nedgången i valet 2010 ännu mer alarmerande än vad man kanske i förstone inser.
Stockholmsdistriktet genomförde dock en formidabel, för att inte säga en på alla sätt professionell affischkampanj. Därtill kom (förmodligen svindyr) propaganda i etermedia och i tunnelbanetåg. Det gav (jämte stödröster) positivt resultat i alla tre valen.
Man stampade visserligen still med två riksdagsmandat även i år, men man ökade antalet mandat från två till tre i Landstingsfullmäktige och från ett till tre i Kommunfullmäktige.
Men när skall det verkliga och nödvändiga lyftet komma? Antingen 2014 eller också aldrig. Partiledaren Maud Olofsson är ännu inte förbrukad, trots vad som man och man emellan ibland sägs internt i partiet. Men förmodligen är en hel del av hennes medarbetare just förbrukade. Härföraren ensam förlorar inte slaget.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar