Det är i dag Kyndelsmässodagen som firas till åminnelse av Maria kyrkotagning, under vilken samtidigt Jesus frambars i templet, allt i enlighet med mosaisk lag. Där föreskrivs vidare att kyrkotagningen skall ske fyrtio dagar efter ett gossebarns födelse. (Kyndelsmässodagen är samtidigt en ljushögtid, en omständighet som ligger bakom det svenska ordet 'kyndel'.)
Under Maria kyrkotagning framträder ett par representanter för Det Gamla Förbundet, nämligen den gamle Simeon och hans hustru Hanna. Det är i samband därmed som Simeon yttrar de kända orden: 'Nu kan du (Gud) låta din tjänare vila i frid.' Han hade nämligen i det lilla gossebarnet sett den blivande Messias.
Psalmsången utgör centrala inslag i varje gudstjänst. Tyvärr är Svenska Palmboken även Svenska Pekoralboken. (Pekoralen har i regel tillkommit under senare delen av 1900-talet, och de flesta av dem är signerade av Anders Frostenson, Britt G. Hallqvist och Olov Hartman.) Men si! Här föreskrevs en psalm med text och musik från 1634, nämligen nummer 488: 'Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kristus' sanna ljus och dag ...'.
Tredje versen i nämnda psalm lyder som följer, och den vänder sig i all enkelhet till Kristus själv:
Styrk din kyrkas svaga skara
med den gyllne fridens band,
och för allting ont bevara
hus och hem och fosterland.
Avvärj tvedräkt, split och strid,
främja enighet och frid.
Övervåld och skräck förjaga
och i mildhet oss ledsaga.
Den som en gång kastat sig in i politiken och förr eller senare valt Centerpartiet som sin plattform, han eller hon har nog i denna årsredovisningarnas och krets- och och avdelningsstämmmornas tid anledning att begrunda följande frågor: Vad vill vi åstadkomma? Vad kan vi åstadkomma? Om inte i religösa termer, så dock i politiska termer? Och då gärna begrunda nämnda frågor med ovan återgivna psalmvers som utgångspunkt.
Det leder -- med ett något självsvåldigt tankesprång -- över till en av de skönaste hymnerna på något västerländskt språk, nämligen den på latin avfattade 'Adeste fideles', i svensk översättning 'Samlas, ni trogna'. Den är egendomligt nog författad av en engelsman, John Francis Wade, och tillkommen så sent som 1734. Den har för övrigt tonsatts och sjunges framför allt i juletid i de flesta anglikanska och övriga protestantiska kyrkor. Här avslutningsvis den första versen på originalspråket samt i något fri översättning till svenska:
Adeste fideles,
laeti trimphantes,
venite, venite in Bethlehem,
natum videre regem angelorum.
Venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum.
Samlas nu alla ni trogna,
samlas i glädje och triumf,
kom, kom till Betlehem,
beskåda honom som var född
till änglarnas konung.
Kom låt oss dyrka, kom låt oss dyrka,
Kom låt oss dyrka Herren.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar