Mot slutet av 1990-talet ägde en ganska hård debatt rum om det allmänna pensionsförsäkringssystem vi har i dag. Argumenten för och emot singlade runt både här och där. Bland positivisterna återfanns chefs-designern bakom den nya lagstiftningen (som var en fempartiövernskommelse och därmed även oantastbar), nämligen Folkpartiets Bo Könberg, alltså en ren amatör. Och bland negativisterna återfanns förutvarande generaldirektören och chefen för Riksförsäkringsverket Karl-Gustav Scherman, alltså en fackman av yppersta klass.
För min egen inte alltför blygsamma del publicerade jag ett socialförsäkringsbidrag på 41 dubbelspaltiga sidor i Nordisk Försäkringstidskrift 1999:2. Min utgångspunkt den gången var att det har varit det svenska socialförsäkringssystemets förbannelse att det allteftersom decennierna avlöst varandra blivit allt mindre av väl beprövad teknik och allt mer av hoppfull fantasi.
Förra året tillsattes en parlamentarisk utredning under namnet Socialförsäkringsutredningen. (Samma namn fick för övrigt på sin tid en 1915 tillsatt och 1922 kapsejsad utredning, vars huvudsakliga uppgift var att skaka fram underlag för en lagstiftning om obligatorisk sjukförsäkring.) Centerpartiets man i dagens utredning är riksdagsledmoten Fedrick Federley från Stockholm, och vid en så kallad politikpub avhållen i förrgår i Centerpartiets högkvarter på Stora Nygatan 4 lyfte vår långt över distriktsgränsen välkände man i utredningen något på förlåten till vad som hade skett och vad som skulle ske i densamma.
Utredningen hade fått någorlunda gott om tid på sig. Den skulle enligt direktiven vara slutförd senast 2013. Men redan inledningsvis hade den blivit fördröjd, varför bästföredatum nog måste skjutas upp något. Man hade emellertid redan hunnit diskutera en hel del specialproblem, vilka den alltid receptive vännen Fredrick presenterade med all önskvärd utförlighet. Det var så att säga en del av träden som demonstrerades. Men hur såg -- litet på håll -- själva skogen ut? Den frågan fick nog inget svar, och kunde i dagens läge kanske inte heller få det.
Fredrick var inte ensam om plattformen. Där stod även en utmärkt moderator vid namn Maria Bunyemen och en vältalig företrädare för Svenskt Näringsliv vid namn Pär Andersson. Den sistnämndes särskilda uppgift i sammanhanget var att tala om 'arbetslöshetsförsäkring för arbete och företagande'. Vad fick man då ut av det?
Egentligen inte mycket mer än att saker och ting blivit rätt mycket krångligare alltsedan arbetsmarknadens parter (med början åren kring 1960) hade lyckats tjata sig in i socialförsäkringsverksamheten. (Så långt tillbaka i tiden sträckte sig inte den gode Pär Andersson. Kvällen blev ändå inte bara i största allmänhet givande, utan även -- efter en intensiv frågestund -- ganska lång.)
__________
Under decennierna kring sekelskiftet 1900 talade man politiker emellan om 'tidens stora frågor'. De var stora i den meningen att man inte kunde komma runt dem. De måste förr eller senare lösas. Det var tullfrågan (som fick sin lösning i och med att man övergick från principiell frihandel till importtullar på i synnerhet spannmålsprodukter). Det var grundskatte/fastighetsskattefrågan (som fick sin lösning i och med en radikal omläggning av skattesystemet). Det var härordningsfrågan (som fick sin lösning i och med att det militära Indelningsverket avskaffades till förmån för allmän värnplikt). Och det var slutligen unionsfrågan (som fick sin lösning i och med att unionen med Norge upplöstes).
Vilka är då dagens stora frågor -- och därmed även det numera rätt decimerade Centerpartiets stora frågor? En blick i kristallkulan ger följande svar: Det är rättsstatsproblematiken. Det är socialförsäkringsproblematiken. Och det är utbildningsproblematiken.
Vår försäkringssakunnige Fredrick Federley har något av en stor försäkringsnyckel i sin ficka. Skall han bli den som före alla andra utredare öppnar låset till det rum där den korrekta lösningen på socialförsäkringsekvationen står att läsa i eldskrift på väggen? Låt oss hoppas!
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar