Den möjlighet som den enskilda partimedlemmen (C) har att göra sin röst hörd kan beskäras på alla möjliga sätt utom ett: vederbörande har alltid möjlighet att inom viss angiven tid lämna in en eller flera motioner i angelägna politiska frågor till distriktsstämman. Förra året blev motionerna inte bara få, utan även ganska styvmoderligt behandlade. I år blev de desto flera, och med få undantag också utförligt behandlade både av distriktsstyrelsen i dess egenskap av remissinstans och av själva stämman.
Vid kritisk men ändå så långt möjlig välvilligt genomgång av de trettiotvå motionerna till distriktsstämman måste ett par särskilda omständigheter utgöra något av kontrapunkter. Den ena omständigheten är att Centerpartiet enligt gårdagens opinionsundersökning för närvarande är ett fyraprocentsparti. Det innebär att vad man tycker i ett enskilt partidistrikt -- även i ett mycket stort partidistrikt som Stockholm -- måste vara särdeles angeläget och välformulerat för att vinna genomslagskraft i lokala och regionala opinoner -- eller kanske rentav i allmänna opinionen. Den politiska taxen som inte stort mer än skäller är enbart komisk.
Den andra omständigheten gäller motionsinstitutet i allmänhet. Det är väl känt att nämnda institut på sina håll lockar till missbruk -- och även missbrukas. Det gäller i synnerhet Riksdagen. Ledamoten A från valkretsen B uttrycker mycket bestämda åsikter i frågan C, åsikter som utspädda på tio motioner inte har Riksdagen som huvudsaklig adressat. De vänder sig de facto i stället till partipressen (eller pressen i allmänhet) hemmavid -- för vidare befordran till den valmanskår på vilken A:s fortsatta politiska överlevnad vilar. 'Jag säger då det! A, han ger verkligen järnet! Ja, verkligen! Att han bara orkar! Ja, att han bara orkar!'
Därutöver bör man alltid betänka att få ting här i livet är gratis. (No free luncheon is ever a free luncheon.) Bakom nästan varje politiskt ställningstagande ligger eller borde i varje fall ligga en samhällsekonomisk kakyl eller -- ekonomer emellan -- en cost-benefit-analys. Ämnet nationalekonomi hette en gång i tiden och inte utan goda skäl politisk ekonomi. (I takt med utvecklingen övertog Sverige det nya namnet från det tyska Nationalökonomie, medan man i de engelskspråkiga länderna helt enkelt reducerade Political Economics till Ecomomics, att skilja från Business Administration, företagsekonomi.)
Det finns som alla vet små, medelstora och stora motioner. Det gäller såväl kvalitativt som kvantitativt. Samtliga här aktuella motioner vänder sig av naturliga skäl alltid till distriktsstämman. Men det övervägande flertalet motionsförfattare pretenderar också på att deras tankefoster skall vidarebefordras till partistämman i Åre. I det fallet har distriksstyrelsen i sina yttranden över motionerna och i dess efterföljd stämman varit alldeles för generös. Det är -- för att nu luta sig något mot memoarlitteraturen -- som relationerna mellan en utrikes ambassad och Utrikesdepartementet, i vilka ambasssadören med hjälp av sina ambassadråd pepprar departementet med så kallade ambassadrapporter -- men i huvudsakligt syfte att dölja den verksamhet som inte existerar.
_________
Distriktsstämman måste på grund av tidsnöd fördelas på två sammanträden. Det ena sammanträdet (på Clarion Hotel) var förlagt till eftermiddagen lördagen den 9 april och räknade bortemot sjuttio stämmodeltagare, medan det andra sammanträdet (i Landstingshuset) var förlagt till kvällen torsdagen 14 april och räknade ungefär trettio deltagare. Klyvningen av stämman var alltså inte till fördel för densamma. Ett heldagspass med mellanliggande lunch hade varit bättre än som nu ett eftermiddagspass plus ett kvällspass. Det får bli ett memento inför nästa gång det beger sig.
Motionärerna fördelade sig på 21 medlemsmotioner, 10 avdelningsmotioner och 1 nätverksmotion. Av medlemsmotionerna var 18 solomotioner och 3 duomotioner. Samtliga avdelningsmotioner var inlämnade av Stureplanscentern -- nu som alltid brinnade i anden -- och nätverksmotionen inlämnad av Clean-tech-nätverket. De flitigaste motionärerna efter Stureplanscentern var den försumligaste av Innerstadavdelningens många försumliga styrelseledamöter, nämligen jur. dr Mats Flodin, 65, med sex motioner, och en annan Innerstadsaktivist, nämligen civilingenjör Bruno Klerby, 71, med tre motioner. Slutsatser? Ganska entydiga, eller hur?
Den viktigaste motionen var motion nr 5. De andra motionerna kan här lämnas därhän. Motion nr 5 var inlämnad av Bruno Klerby och bär rubriken 'Översyn av [parti]stadgarna'. Motionen i fråga vann alltså inte distriktsstyrelsens gillande. Varför företa en översyn av de här och var ganska luddiga stadgarna när de fungerar så utmärkt för somliga, men inte för andra? I själva frågon ligger -- som stundom är fallet -- även svaret.
Samtliga motioner skall som sagt vidarebefordras till partistämman i Åre i september. De kommer att förmedla intrycket av ett ivrigt och livligt verksamt partidistrikt. Och det kan väl inte vara fel -- trots att motsasen i varje fall tillfälligtvis råkar vara fallet?
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar