Så hade det blivit dags för distriktsstämma i Stockholmsdistriktet av Centerpartiet. Distriktsstämman ägde rum i två omgånger: först på lördagen den 9 april och därefter på torsdagen den 14 april. Och som vanligt var det tre huvudfrågor som skulle avhandlas och komma till beslut: först årsredovisningen för det gångna året jämte anslutande revisionsberättelse och ställningtagande rörande ansvarsfrihet eller ej för styrelsen; därefter val av ny styrelse jämte ersättare, av nya distriktsrevisorer och av nya ledamöter av valberedningen; samt slutligen de motioner som inkommit till stämman. (Det var sistnämnda aktivitet som drog så till den grad ut på tiden, att stämman måste ajourneras för att slutföras vid senare datum.)
På fotografiet ovan syns som sig bör på första bänk distriktsordföranden Per Ankersjö, och bakom honom, som sig också bör, ordföranden för Centerkvinnorna i Stockhomsdistriktet Stina Bengtsson. (I bakgrunden skymtar för övrigt den slipade Abir al-Sahlani, bysnillet Johan Hedin och den alltid vederhäftige Andreas Bjerke.) De -- Ankersjö och Stina Bengtsson -- är alltså partikamrater med inte bara stort inflytande på verksamheten i distriktet, utan även med stort ansvar för att deras inflytande kanaliseras i fruktbara banor. Så är emellertid inte alltid fallet. I övrigt kan man på fotografiet skönja en demografisk egendomlighet för de aktiva centerpartisterna i Stockholm: så anmärkningsvärt många är ännu inte fyllda fyrtio, så ytterst få är följaktligen över fyrtio. Det måste ha en förklaring. Men vilken?
Nu från person till sak. Det som skulle föreställa årsredovisning hette inte årsredovisning, men visade sig ändå sönderfalla i två delar. I den ena delen förmedlade styrelsen spridda nedslag i vad som i partitermer hade hänt under året, dock utan att nämna att flera avdelningar i distriktet klappat ihop, bland dem Kungsholmscentern (uppgiftslämnare Astrid Gustafsson), Södermalmscentern (uppgiftslämnare Karin Simonsson) och Västerortscentern (uppgiftslämnare Helen Törnqvist). Vartill kommer att Innerstadscentern med nyvald mammutstyrelse -- från sex till tolv ledamöter och ersättare -- är på väg att göra det.
I den andra delen hade spridda uppgifter ur ett bokslutsprogram intagits i stället för den resultat- och balansräkning som skulle ha förekommit. (Fake-redovisningen var dessutom ej undertecknad, all annan onöjaktig styrelse- och stämmoformalia att förtiga.) Jag inte bara påpekade just denna omständighet för stämman, utan spred även kopior av en korrekt resultat- och balansräkning till samtliga sextiosju stämmodeltagare. Den var fotad på uppgifter ur bokslutsprogrammet och utförd med hjälp av ett enkelt dataprogram. Det gjorde emellertid inget intryck på stämman -- inte ens att det överskott på drygt 1,4 miljoner kronor som framgick av bokslutsprogrammet i själva verket visade sig vara ett underskott på samma belopp.
Och varför skulle det göra intryck på stämman? Distriktsrevisorerna Mats Flodin och Marianne (Nord) Magnusson bedyrade falskeligen -- liksom förra gången det begav sig -- att årsredovisningen (som om det fanns någon sådan) hade upprättats helt i enlighet med Årsredovisningslagen, och de förordade i konsekvens därmed ansvarsfrihet för styrelsen. Det blev också -- svagt, svagt, svagt -- distriktsstämmans beslut. Hur tänkte Per Ankersjö då? Och Stina Bengtsson? Det skulle vara intressant att få veta -- om det nu någonsin blir möjligt.
Så till valberedningens förslag till ny styrelse och andra förtroendevalda, ett förslag som föredrogs av en pretentös gaphals vid namn Fredric Ericson. Styrelsens förslag till ny valberedning förelåg ej, varför sammansättningen av ny valberedning fick improviseras fram -- med resultat därefter.) Styrelsevalet bjöd på två sensationer, vilka bägge gällde sammansättningen av presidiet: ordförande, 1:e vice ordförande och 2:e vice ordförande. I övrigt var det väl kända namn som hade bollats litet fram och tillbaka mellan föreslagna ordinarie ledamöter och ersättare -- namn på fleråriga arbetare i den vanvårdade och därför också förtorkade vingården, vilka inte skulle ifrågasättas och inte heller blev det. (Det finns gränser även för mig.)
Det avgående styrelsepresidiet hade följande sammansättning:
Per Ankersjö, ordförande
Helen Törnqvist, 1:e vice ordförande
Elisabeth Thand Ringqvist, 2:e vice ordförande.
Valberedningens förslag löd som följer:
Per Ankersjö, ordförande
Abir al-Sahlani, 1:e vice ordförande
Bengt Hansson, 2:e vice ordförande
Vad hade hänt? Vad skulle nu hända? Ankersjös meriter för en nytt mandatår kunde inte gärna ifrågasättas av hans många klienter, och de ifrågasatttes inte heller av några andra. Icke desto mindre utmanade Helen Törnqvist sin tidigare principal om ordförandeposten. Gåtfullt. Det blev sluten votering som resulterade i ett dånande status quo. Och Abirs avancemang kunde inte heller gärna ifrågasättas. Denna nyvalda riksdagsledamot (av irakisk härkomst) vet mycket om hur man steg för steg vidgar sitt politiska inflytande.
Problemet blev i stället valet till 2:e vice ordförade (givetvis en helt onödig honorärbefattning). Den mycket meriterade Elisabeth Thand Ringqvist hade nyligen blivit utsedd till verkställande direktör i Företagarna, och det måste väl vara orsaken till att hon inte aspirererade på nytt förtroende (om så var fallet). Det beredde plats för en kungmakare.
Kungamakarens namn var Gustav Andersson, vilken i egenskap av inte minst skärgårdslandstingsråd hade fått spaning på den för auditoriet i stort okände 'Waxholmsgubben'. Gustav gjorde -- vältalig som alltid -- god reklam för Bengt Hanssons kandidatur. Denne -- en man på femtioåtta år -- hade ett gediget förflutet i egenskap av mångårig kommunalman i Waxholm. Men han hade först för halvtannat år sedan lämnat skärgården till förmån för Stockholm.
Det rörde sig här alltså om något av en kupp. Det började därför -- för en gångs skull -- jäsa i leden. En motkandidat emanerade, och det var inte vilken motkandidat som helst, utan i stället Stureplanscenterns driftige och framgångsrike ordförande Christer Mellstrand. Denne talade väl för sin kandidatur. Men skulle det räcka? Naturligtvis inte. En sluten votering vittnade gott om den lojalitet och sammanhållning vilka utgör ett par av Stockholmscenterns många adelsmärken.
Det bör i försonlig ton tilläggas att vår egen Waxholmsgubbe i likhet med sin namne väderspåmannen gjorde ett trivsamt intryck samt att han visade prov på gott politiskt omdöme. Valberedningen hade förslagit att hela styrelsepresidiet skulle företräda distriktet vid partistämman i Åre. Men någon föreslog att distriktsstämman i stället för Bengt Hansson skulle utse ordföranden i CUF Stockholm Tobias Gillberg till ombud. Och innan någon debatt hade börjat rulla i gång avsade sig Bengt Hansson sin kandidatur.
Dags för motionerna, trettiotvå till antalet! Dags för den sammanställning av motioner jämte yttranden från distriktsstyrelsen på hela sjuttioåtta sidor, vilken vältaligt vittnar om Stockholmscenterns höga ambitioner! Men mera? Det skall i sinom tid avhandlas det också, välvilligt när så är möjligt och mindre välvilligt när så är påkallat.
__________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar