lördag 30 april 2011

Attitydfråga: Fjärilsvingarnas potential [67]


Varför slår till och med välutbildade och väletablerade svenska män och kvinnor nästan undantagslöst ifrån sig när en diskussion utmynnar i förslag om att vederbörande skall bli medlem i exempelvis Centerpartiet, men alternativt gärna i något annat parti? Medlemsavgiften (C) på 150 kronor kan inte gärna utgöra något problem. So what?

Man kan i värvningssyfte anföra argumentet att varje samhälle behöver politiker för att inte förr eller senare säcka ihop. Det bemöts ofta med förvånat ointresse. Man kan i samma syfte anföra argumentet att åtminstone alla som dragit påtaglig fördel av att växa upp i det svenska samhället också har viss skyldighet att ställa sig till förfogande för -- som det förr hette -- allmänna värv. Det övertygar knappast någon. (Jag talar här visserligen endast av egen erfarenhet. Men just den erfarenheten har med tiden blivit rätt omfattande.)

Det finns två övergripande motargument i sammanhanget. Det ena motargumentet är kort och gott och med allt det innebär 'politikerförakt'. Varför smutsa ned egna händer i den smutiga byk som svensk politik i grund och botten utgör? Det andra motargumentet är bristande tilltro till att en enskild partimedlem -- helt oavsett kvalifikationer -- skall kunna hävda sig i dagens svenska politiska landskap.

Politikerföraktet saknar inte fog. Man kan bläddra litet fram och tillbaka i de stora matrikelverk om Riksdagens ledamöter från 1867 till in på 1990-talet som Riksdagsförvaltningen har publicerat och därefter anställa en jämförelse med vad man vet om utbildning och övrig bakgrund hos dagens politiska makthavare. Då blir resultatet alarmerande negativt. Men de som skulle kunna höja nivån i de politiska församlingarna och i allt övrigt politiskt arbete i vårt land -- just de avstår alltså i regel från att göra just det.

Politiskt engagemang är sålunda generellt sett inte särskilt intressant. Ändå gäller saken allas vårt väl och ve. Skall ditt och mitt och andras öde ligga i händerna på folk som kan sin sak, eller skall det ligga i händerna på ignoranter som obekymrat tar sig vatten över huvudet och samtidigt glatt kvitterar ut prima lön för sålunda sekunda insatser?

Förra året utkom en bok med titeln 'Vad är politik och 100 andra jätteviktiga frågor'. Den var med frejdigt mod författad av konstnären Ernst Billgren och nationalekonomen och samhällsdebattören Carl Hamilton. En någorlunda kritisk och kunnig läsare (i det här fallet jag själv utnämnd av mig själv) kastas mellan uppskattning och misstro. Här återfinns träffsäkra observationer och obarmhärtiga kommentarer kring politikers spel med varandra och med väjarkåren. Alla partier får sina piskrapp -- inte minst och inte heller helt oförtjänt just Centerpartiet. Men här återfinns också en mer renodlad cynism av mindre tilltalande slag. De bägge författarna ifrågasätter både värdet av att rösta i allmänna val och politikernas möjligheter att segla sina farkoster utan annan ledning än ytterst diffusa stjärnbilder.

Inte ens partipolitiskt aktiva som har stångat pannan blodig mot inflytelsrika partikamrater -- alltså inte partivänner -- skall emellertid kasta in handduken. Det finns faktiskt något av en teoretisk grundval för att man inte skall ge upp höga ideal och goda föresatser trots motstånd av allehanda slag. Hör här, och lär av det nedan sagda att även till synes ytterst små aktiviteter kan få stora efffekter:

Den polsk-fransk-amerikanske matematikern och mångsysslaren Benoît Mandelbrot (1924-2010) blev en av 1900-talets främsta företrädare på det naturvetenskapliga forskningsfältet. (Hans bortgång i oktober förra året uppmärksammades av både The Economist och president Sarkozy.) Mandelbrot var född i Warszawa men hade åtnjutit högre utbildning vid elitlärosäten i både Franrike och USA, och det var till sistnämnda land han hade haft större delen av sin verksamhet förlagd.

Mandelbrot excellerade i att formulera ytterst originella problemställningar -- för att därefter föra analysen fram till ett ofta oväntat men naturligtvis alltid helt korrekt resultat. Han frågade sig en gång exempelvis om de små luftströmmar en fjäril som flyger någonstans över Australien producerar verkligen utövar någon påverkan på vädret i Kalifornien. Efter tidsödande analys med hjälp av den tidens kraftfullaste datorer (på IBM's Research Center) kunde Mandelbrot besvara sin fråga med ett entydigt 'ja'. Och det var dit -- för vidare befordran till dig som är politiskt ovillig eller tveksam -- som även jag ville komma!
__________

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar